Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Tänk om det fanns ett Miljöparti som bejakar småskalighet och minskat resursslöseri.”

Som i all annan mänsklig verksamhet finns det givetvis också inom gigekonomin sådant som kan förbättras, men det hindrar inte att den i takt med den ökande digitaliseringen har framtiden för sig. Det skriver it-entreprenören Dan Olofsson.

Ett cykelbud från Foodora på väg för att lämna en matleverans. Facket och socialdemokratin vill ha mycket mer av hårda regleringar på arbetsmarknaden. De har därför svårt att navigera i framtidens digitala tjänstesamhälle, där det gamla industrisamhällets lösningar inte passar in, skriver Dan Olofsson.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
När det gäller ekonomisk politik har jag uppfattat att Miljöpartiet har sitt ursprung i småskalighet och minskat resursslöseri. Det är en fin tanke.
Mot den har storindustrin och socialdemokratin stått. Enligt dem ska allt in i samma storskaliga mall.
Massproduktion och kollektivism är besläktade. Små egna företagare har fått vara udda, men fria, fåglar.
När tre ledande miljöpartister – Åsa Lindhagen, Karolina Skog och Märta Stenevi – tar till orda om arbetsmarknaden går det att göra en intressant observation (Aktuella frågor 27/12 2020). De ger sig på den framväxande gigekonomin. Inte genom att förmedla de positiva möjligheterna utan med anslaget att ”människor utnyttjas”. Budskapet blir att det måste till ”hårda regleringar”.
Som i all annan mänsklig verksamhet finns det givetvis också inom gigekonomin sådant som kan förbättras, men det hindrar inte att gigekonomin i takt med den ökande digitaliseringen har framtiden för sig.
Hårda regleringar är till för att konservera och likforma vissa sätt att driva verksamheter. Facket och socialdemokratin vill ha mycket mer av hårda regleringar på arbetsmarknaden. De har därför svårt att navigera i framtidens digitala tjänstesamhälle, där det gamla industrisamhällets lösningar inte passar in.
Människor vill allt mer styra över sina egna öden. Inte vara en kugge i ett stort maskineri där inflytandet över den egna arbetssituationen är marginellt.
Sverige har idag 800 000 enmansföretagare. Konsultbranschen sysselsätter cirka 300 000 personer och bemanningsföretagen cirka 100 000 personer. Till det kommer att många människor via appar erbjuder sina tjänster. Allt detta kan ses som en del i den växande gigekonomin, som i sin tur är en del av Sveriges samlade tjänsteproduktion som står för över två tredjedelar av landets BNP.
Närbesläktat med gigekonomin är delningsekonomin som framför allt unga människor bejakar.
Digitaliseringen gör att såväl gig- som delningsekonomin växer internationellt.
Företag kan idag snabbt drabbas av omfattande inkomstbortfall och behöver därför ha en mindre del fasta kostnader. Privatpersoner kan inte ha utrustning och förmåga till allt. Båda dessa saker fungerar som ytterligare drivkrafter för gig- och delningsekonomin.
Ett nytt forskningsprojekt i den fristående forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum, där jag är engagerad, föreslår en soloföretagsreform med en enkel schablonbeskattning där jobb och ersättningar hanteras via en app. Tanken är att reformen och appen tillsammans ska fungera som ett av flera instrument för att bryta Sveriges kanske största långsiktiga samhällsproblem, invandrares utanförskap.
Självförsörjningsgraden bland utrikes födda i arbetsför ålder är alldeles för låg. Före pandemin nådde 600 000 av dem inte upp till det självförsörjningsmål Entreprenörskapsforum har satt, cirka 12 600 kronor i månaden netto. Sverige måste nu pröva nya metoder eftersom de gamla inte fungerar.
Det borde med dagens samhällsförändringar vara naturligt att Miljöpartiet bejakar nya småskaliga trender som ger mindre resursslöseri och större frihet för den enskilde.
Men Miljöpartiet har alltid haft en konflikt mellan idealister och realister. Realisterna är de som nu synes ha makten i partiet. De har efter sex regeringsår med Socialdemokraterna blivit goda socialdemokrater och vill uppenbarligen forma framtidens arbetsmarknad med hårda regleringar. Men Sverige har redan två partier, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som driver traditionell socialdemokratisk politik. Mervärdet av ett tredje parti i form av Miljöpartiet är nog marginellt.
Tänk om det istället fanns ett Miljöparti som har som ledstjärna att bejaka småskalighet och minskat resursslöseri. Ett sådant parti borde se värdet i gigekonomin och delningsekonomin, och värna friheten för den enskilde.
Dan Olofsson, it-entreprenör och ägare till Danirkoncernen.
Gå till toppen