Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Vi är redan trötta – och nu ska vi orka ännu mer.”

Ett krisavtal innebär förvisso mer pengar i plånboken för oss arbetstagare, men det är en klen tröst när tiden för återhämtning försvinner, samvetsstressen dunkar på, och utmattningen sprider sig. Det skriver fyra företrädare för Kommunal i Skåne.

I Skåne är tre gånger så många som i våras inlagda med covid på vårdavdelningar och i intensivvård, skriver artikelförfattarna.Bild: Johan Bävman
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Sveriges kommuner och regioner, SKR, och Sobona, de kommunala företagens arbetsgivarorganisation, beviljade nyligen Region Skåne krislägesavtal. Det betyder att arbetstidslagen sätts ut spel. Men hur ska redan trött och sliten personal orka jobba fyrtioåttatimmarsvecka med arbetspass om tolv till tretton timmar?
Som fackliga företrädare kräver vi att:
• ingen ska behöva arbeta mer än 14 dagar i sträck under krislägesavtalet.
• verksamhetscheferna samarbetar med skyddsombuden för att göra de riskbedömningar som behövs.
• Region Skåne undviker att använda sig av arbetspass på tolv timmar eller fler.
• cheferna följer personalen och fångar upp signaler om ohälsa.
Företrädare för allianspartierna i Region Skåne hävdade den 3 januari att vi jobbar på toppen av vår kompetens (Aktuella frågor 3/1). Vi tror att de förväxlar ordet kompetens med kapacitet, flexibilitet och lojalitet.
På akuten i Lund blev en dålig arbetsmiljö ännu sämre redan under vårens första covidvåg, något som ledde till att sjuksköterskor och undersköterskor sade upp sig.
På regionens sjukhus byggs covidavdelningar på löpande band, i Lund och Malmö har 21 vårdavdelningar ställt om för att enbart vårda covidpatienter och det finns planer på en storavdelning med plats för 45 patienter. Vi undrar vem som ska jobba där. Det råder en omfattande brist på kompetent personal.
För att vården ska fungera har personalen tvingats till tillfälliga omplaceringar. Flera av dem saknar rätt kompetens, är gråtfärdiga och dignar under ansvaret för att vårda så svårt sjuka patienter. Introduktionen är kort och basal.
I Skåne är nu tre gånger så många som i våras inlagda med covid på vårdavdelningar och i intensivvård.
På intensivvårdsavdelningarna har undersköterskorna i kohortvården, det vill säga vård där man samlar fler covidsjuka i samma sal, ansvar för tre patienter istället för en, som är det normala. Risken är stor att personalen inte orkar med det höga trycket, och det gör att brist på personal med rätt kompetens ligger i farans riktning.
Vi är redan trötta – och nu ska vi orka ännu mer. Ett krisavtal innebär förvisso mer pengar i plånboken för oss arbetstagare, men det är en klen tröst när tiden för återhämtning försvinner, samvetsstressen dunkar på, och utmattningen sprider sig. Dessutom innebär det att vårdskulden, alltså att antalet behandlingar som behöver skjutas upp, ökar när kapaciteten behövs för att ta hand om patienter med covid-19.
Chefer, fackliga organisationer och politiker måste nu ta ett gemensamt ansvar för att se till att sjukvårdens anställda får drägliga arbetsförhållanden, även om Skåne befinner sig mitt i en pandemi. Alla måste de se över vad som kan göras för att skapa förbättrade arbetsvillkor för att sjukvårdens personal ska orka stanna kvar och för att locka fler till anställning.
Ann-Louise Levau, undersköterska på Iva, Kommunals skyddsombud och huvudskyddsombud på Skånes universitetssjukhus i Lund.
Denise Neal, undersköterska på akuten, Kommunals skyddsombud på Skånes universitetssjukhus i Lund.
Agneta Persson, barnsköterska, Kommunals huvudskyddsombud på Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Lene Rosén, undersköterska, facklig företrädare iKommunal sektion Lund region.
Gå till toppen