Vid mitten av 1920-talet betraktades Alexander Mosolov vid sidan av Sjostakovitj som en av de mest lysande unga tonsättarna i Sovjetunionen. Efter revolutionen och inbördeskriget hade kulturlivet åter kommit igång och precis som inom alla konstområden frodades i musiklivet en stor experimentlusta. Mosolov representerade futurismen och fick ett internationellt genombrott med det korta orkesterstycket ”Järnverket”, tidstypisk maskinmusik där slagverkssektionen också inkluderar stora järnplåtar.