Tiden kunde ha stannat 1949. Eller 1988. Jag möter par iklädda urblekta Fjällrävenanoraker och snölås, sådana där damasker som gör att snön inte letar sig in i pjäxorna eller under skidbyxorna. I handen bär de längdskidor som slutade tillverkas för flera decennier sedan. De samtalar med folk som tar sig fram på sparkar i den knarrande snön. I fönstren lyser Järvsöbågen, som är en designsuccé och adventsstake i ett och samma trähantverk. Träden och buskarna i trädgårdarna glittrar av ljus. Har jag återvänt till min egen barndom? Eller rentav till mammas koltålder? Sedan vänder jag på huvudet och noterar skidfamiljen i färgglada skaljackor med twintipskidor och snowboards i släptåg.