Det är natt och rummet vilar i dunkel, utöver en cirkel av ljus kring sängen där jag sitter. Kring barnet jag ammar och boken vars bibeltunna sidor jag vänder. Blicken löper längs raderna och det händer att jag fnyser indignerat. Så smått! Så futtigt och gement. Och ändå fortsätter jag läsa. Vänder blad och ser en ny sida öppna sig. Med en plötslig insikt, insmugen i det monotont vardagliga, som slår mig som fullkomligt hisnande.