Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Film kan vara bäst hemma.

Film är bäst på Pater Noster?
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Ska det finnas något bra med denna coronatid och alla restriktioner, en uppsida, så kan det vara detta:
Nordens största filmfest – Göteborgs filmfestival – finns äntligen inom räckhåll för var och en. Nya handplockade filmer från hela världen på en skärm nära dig.
Finsmakare knorrar när festivalen blir digital. Andra applåderar. Att åka till Göteborg för elva dagar i månadsskiftet januari-februari är inte realistiskt för så många fler än dem som sysslar med film professionellt. För de allra flesta blir det fantastiska utbudet bara något att drömma om.
Utom i år.
Visst låter det skräckblandat underbart att – som akutsköterskan Lisa från Skövde, utvald bland 12 000 hugade – få sitta mol allena på fyren Pater Noster längst ut i havsbandet på en av landets kargaste, mest vindpinade och utsatta platser. Ensam med 70 filmer i sju dagar. Eller att sitta ensam på festivalbiografen Draken. Men att betala 295 kronor och se utbudet hemma är inte heller så dumt. Det är en upplevelse att ha tillgång till filmer långt utöver standardutbudet, till priset av mindre än tre vanliga biobiljetter.
Smygöppningsfilmen Gagarine om hur också de som bor i den slitna förorten både vill och kan skapa sin miljö är fransk och vacker. Öppningsfilmen Tove, om mumintrollens rebelliska skapare Tove Jansson, drar in tittaren i en tillvaro där konsten är allt, fast passionen ändå ännu mer. Och då har festivalen bara sparkat igång och börjat sätta guldkant på coronavardagen.
Film är bäst på bio? Visst, sköna fåtöljer, stor duk och bra ljudanläggning är en njutning. Den delade upplevelsen med andra, den gemensamma anspänningen och sucken av lättnad. Bara paret på raden bakom kunde låta bli att kommentera det de ser och mannen till vänster inte prasslade med godispapper. Och då har jag inte ens nämnt oset av popcorn.
Gå till toppen