Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Det går att placera ett museum utanför Stockholm utan att nedlåtande kalla det förläning.”

Med all rätt finns det i övriga landet en frustration över Stockholmsfixeringen, skriver Joakim Sandell och Frida Trollmyr, Socialdemokraterna.

Flyktingar från koncentrationsläger anländer till Malmö i april 1945.Bild: Otto Ohm
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Sverige kommer att få ett museum om Förintelsen. Det är stort.
Museet, tillsammans med regeringens hågkomstkonferens i Malmö och landets ordförandeskap i International Holocaust Remembrance Alliance under 2022-2023, bekräftar Sveriges höga ambitioner om att hålla Förintelsens minne vid liv och motverka antisemitism.
20 år efter Göran Perssons satsning ”Om detta må ni berätta”, har regeringen Löfven tagit över stafettpinnen.
Jan Nygren, före detta socialdemokratisk samordningsminister, påpekar att ”ett museum om Förintelsen är ingen förläning eller något man förtjänar” (Aktuella frågor 2/2). Det håller vi med om, men hans övriga slutsatser delar vi inte.
Det går alldeles utmärkt att placera ett museum utanför Stockholm utan att nedlåtande kalla det för en förläning. Ordvalet blottar en syn på Sverige utanför Stockholm som är alltför vanlig i huvudstaden. Med all rätt finns det i övriga landet en frustration över Stockholmsfixeringen. Av 250 statliga myndigheter har endast fem sitt säte i Skåne.
Den statliga utredningen, Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21), förespråkade att ett museum skulle inrättas – men inte var. Utredningen menade ”att regeringen bör överväga att förlägga museet på en plats med en i sammanhanget historisk betydelse. Det är också viktigt att det finns närhet till akademiska institutioner för museet att samverka med liksom att museet kan ha en hög publiktillströmning, inte minst av skolelever.”
Det är för att Malmö uppfyller dessa kriterier vi tyckte att museet skulle ha placerats här. Inte för att Malmö skulle ”förtjäna” det.
Malmö har en stark historisk anknytning till Förintelsen. Det var hit många tog sin flykt under och efter andra världskriget. Till Malmö kom de vita bussarna våren 1945 och Skåneregionen utgjorde den första anhalten för de danska judar som 1943 flydde över Öresund undan de tyska deportationerna. Regeringen missar chansen att ta vara på den historiska platsen.
Ett museum i Malmö skulle bli tillgängligt för alla skolbarn, lärare och besökare i södra Sverige. Stockholm har redan majoriteten av de statliga institutionerna, samt judiska museet och Forum för levande historia. Dessutom kunde här upprättas samarbeten med universiteten i Malmö, Lund och Kristianstad, Köpenhamns universitet och Dansk Jǿdisk Museum i Köpenhamn.
Jan Nygren skriver att ”en lokalisering till Stockholm underlättar för skolelever och allmänheten” att besöka museet. Visst är det så, om du går i skolan i Mälardalen. Eller har råd med en weekendresa till Stockholm. Så man frågar sig, tillgängligt för vem?
Malmö stad kommer att fortsätta med sitt omfattande program mot antisemitism, sina permanenta utställningar, samarbetet med judiska församlingen och romskt informations- och kunskapscenter. Men om ett statligt museum ska tillmätas någon vikt så måste man även se kraften i de statliga musklerna, resurserna, och vilken skillnad de gör.
Ett museum om Sverige och Förintelsen i Skåne hade varit en kraftfull redogörelse över det historiska skeendet, men också över hur viktigt det är att mobilisera mot alla former av rasism och antidemokratiska krafter, och motverka att historien upprepar sig.
Joakim Sandell, ordförande för Socialdemokraterna i Malmö och riksdagsledamot.
Frida Trollmyr (S), är kommunalråd i Malmö med ansvar för kultur och fritid.
Gå till toppen