Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Här är fyra åtgärder för hur Sverige kan stå bättre förberett inför nästa samhällskris.”

Ingen vet om nästa kris är en pandemi, en isstorm, en torka orsakad av klimatförändringarna eller något helt annat. Men att fler kriser kommer råder det inget tvivel om. Det skriver Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni och partiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman.

Två gånger har en tillfällig pandemilag stressats fram, skriver Nyamko Sabuni och Allan Widman.Bild: Claudio Bresciani / TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Coronapandemin har med smärtsam tydlighet visat att Sveriges krisberedskap inte är god. Det saknas både lagstiftning och organisation för att staten ska kunna agera snabbt och effektivt.
Regeringen har sagt att samtliga partier ska delta i en utredning om eventuella ändringar av krislagstiftningen. Det är bra, men det behövs mer än lagändringar.
Pandemin har visat på stora strukturella brister. Regeringen har inte haft en krisorganisation som kunnat agera kraftfullt. Kommuner, regioner och enskilda har hamnat i kläm genom ibland motstridiga besked från olika myndigheter. Statens förmåga att samla och samordna krishanteringen behöver förändras i grunden.
Ingen vet om nästa kris är en pandemi, en isstorm, en torka orsakad av klimatförändringarna eller något helt annat. Men att fler kriser kommer råder det inget tvivel om.
Idag går det en juridisk gräns mellan krigsfara och fred. Vid krig eller krigsfara kan regeringen höja beredskapen och få vidsträckta befogenheter. För sådana lägen kan vilande lagstiftning aktiveras. Om Sveriges beredskap höjs är alla mellan 18 och 70 år totalförsvarspliktiga och kan skickas till de verksamheter där de behövs.
Genom att den vilande lagstiftningen innehåller tydliga bestämmelser om riksdagens kontroll och möjlighet att upphäva beslut säkerställs att makten utövas under demokratisk förankring även när landet är hotat. Motsvarande går inte att genomföra vid en kris som sker i fredstid, hur allvarlig den än är.
Istället har nyligen, för andra gången, en tillfällig pandemilag stressats fram, och även om den behövs är den allt annat än generell utan kan enbart användas under begränsad tid i den nu pågående pandemin.
Det hade kunnat se annorlunda ut. För drygt tio år sedan föreslog grundlagsutredningen att regeringsformen skulle kompletteras med en ny bestämmelse om fredstida kriser. I sådana lägen föreslogs regeringen få utökade befogenheter, samtidigt som riksdagen behöll kontrollen över regeringens beslut. Om en sådan lagstiftning hade funnits när pandemin slog till hade regeringen via riksdagen kunnat sätta in krisåtgärder snabbare. Men så blev det inte. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, var starkt kritisk till förslaget och menade att det var principiellt olämpligt.
Politikerna i riksdagen tog intryck av kritiken och gick inte vidare med förslaget inför grundlagsreformen 2010.
Hade Sverige haft någon form av generell lagregel för svåra fredstida kriser hade inte riksdagen tvingats snabbhantera pandemilagar med ytterst långtgående följder. Regeringens saktfärdighet när det gäller den tillfälliga pandemilagen är en viktig orsak till att det blev så. Men det grundläggande problemet är att det inte fanns någon lagstiftning att falla tillbaka på.
En vanlig invändning mot att regeringen ska ha särskilda befogenheter vid svåra samhällskriser är att det inte går att räkna ut på förhand vilka behov som kan uppstå och att det därför är bättre att ta fram nya lagar allteftersom nya behov dyker upp. Men erfarenheterna från pandemin visar att det inte är tillräckligt. Trots att riksdagen med snabbhet har kunnat hantera regeringsförslag stod Sverige utan ett effektivt lagstöd för nödvändiga åtgärder när den andra smittvågen bröt ut. Regeringens ursprungliga plan var att låta den nya pandemilagen komma först till sommaren 2021. Det visade sig ohållbart.
Myndighetsstrukturen behöver förändras. MSB har idag i första hand en stödjande uppgift och ska underlätta andra myndigheters samordning vid olyckor, kriser, krig eller krigsfara, men har svaga befogenheter när det gäller att samordna, leda och styra.
Sverige måste vara väl förberett och flexibelt inför kommande samhällskriser. Vi presenterar här fyra åtgärder för hur det kan ske:
1. Det behövs ny lagstiftning som i fredstida kriser tillfälligt ger regeringen nödvändiga verktyg, men under parlamentarisk kontroll och prövning. Det bör i första hand ske genom en översyn av dagens fullmaktslagar.
2. Det civila försvaret behöver resurser. Att det nu återuppbyggs är bra, men det borde redan ha varit på plats med moderna beredskapslager, en tydlig organisation och utbildad personal.
3. MSB bör utvecklas till en myndighet med ett mycket starkare mandat att samordna resurser vid komplexa samhällskriser.
4. Ett nationellt säkerhetsråd behöver inrättas i regeringskansliet under ledning av statsministern. Rådet ska arbeta strategiskt, förutseende och förberedande.
De fyra punkterna är vår ingång i det arbete mellan partierna som förhoppningsvis snart börjar. Vi är redo att bidra konstruktivt och lyssna på goda idéer från andra partier. Sverige måste stå bättre förberett inför nästa svåra samhällskris.
Nyamko Sabuni (L), partiledare.
Allan Widman (L), försvarspolitisk talesperson.
Gå till toppen