Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Kritisera gärna coronastrategin, men gör det öppet.

Emma Frans förklarar så att de flesta förstår.Bild: Carl-Olof Zimmerman/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
En stängd Facebookgrupp för likasinnade är en filterbubbla. En ekokammare. Medlemmarna bekräftar varandra och slipper mothugg. En dold grupp av aktivister, med syftet att tysta och sprida falska rykten, låter som motsatsen till vad forskare borde syssla med.
Om den grupp Vetenskapsradion På djupet granskat vet jag i stort sett bara det som rapporteras – gruppen väljer ju bort insyn. Men avslöjandet väcker uppseende: 200 medlemmar, bland dem forskare i olika discipliner och opinionsbildare, förenas i kritik mot den svenska coronastrategin. Nationen påstås vara hjärntvättad, medierna mutade och de ansvariga för strategin förövare, uppger Vetenskapsradion och Ekot.
Kritiken sprids med halvsanningar till utlandet. För att studsa tillbaka – vad som står i utländsk press får ju en alldeles särskild tyngd i inhemsk debatt. I inlägg inom gruppen beskrivs hur medlemmar försökt att få andra länders regeringar att agera mot Sverige under pandemin. Kärnan i artiklar och intervjuer är att andra inte ska göra samma misstag. Detta går att ta del av i prestigemedier som Time, Science och Deutsche Welle.
Bakom ligger förmodligen genuin oro: här ingår namn från de "22 forskare" som slog larm i våras om "tjänstemän utan talang", men inte togs på så stort allvar. Det är inte heller otillåtet att kritisera eller bilda opinion, tvärtom. Det har en självklar plats i demokratin och för vetenskapen är tvivel A och O. Men att göra detta i en dold grupp – med personangrepp och osanningar – måste seriösa forskare hålla sig för goda för. Själva essensen är transparens och insyn.
Att gruppen verkar i lönndom oroar.
Epidemiologen och vetenskapskommunikatören Emma Frans gör precis tvärtom. Hon gör forskning tillgänglig, under pandemin har hon försökt förklara det nya så enkelt som möjligt för en bred allmänhet. Ofta i en tv-ruta nära dig och på sociala medier.
Hon har hamnat i hårda diskussioner och fått kritik – för att hon tar plats och formulerar sig vasst, men också för att hon inte tagit ställning mot själva strategin. I intervjuer talar hon om dagar då hon helst hade gömt sig under täcket.
"Jag skulle ångrat mig om jag fegade ur när det väl gällde. Allt jag har gjort var en generalrepetition inför det här året," säger hon intervjuad i DN (9/2) om sin nya bok Alla tvättar händerna.
Nu gäller det att formulera en stark berättelse om vaccinet, menar hon. För det kan finnas hur mycket statistik som helst som visar att vaccinet är säkert, "men de som inte förhåller sig till fakta och sanning har alltid övertaget att de kan skräddarsy sin berättelse för att nå till dem som tvekar".
Den slutna gruppen har förstås också fajtats på sociala medier. Som Emma Frans och vetenskapsjournalisten Amina Manzoors Twitter.
"Tror att detta förklarar varför jag och @aminamnzr till slut var tvungna att begränsa möjligheten att kommentera våra tweets", skrev Emma Frans under tisdagen, apropå radions granskning, och fortsatte: "Vet också forskare som inte längre uttalar sig i media om covid efter att ha blivit trakasserade. Denna typ av grupper är ett hot mot demokratin."
Aktivister som trakasserar och tystar har missförstått poängen med åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Att forskare skulle göra det är helt obegripligt.
Gå till toppen