Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Lätt att söka förklaringar i kulturella skillnader. Men då undviker man de tuffa frågorna.”

Att välfärden brister för en grupp är negativt för samhället i stort. Och hur det svenska samhället behandlar flyktingar är en varningsflagga för problem som med tiden påverkar alla i landet. Det skriver de två forskarna Michael Strange och Elisabeth Mangrio.

Svensk sjukvård är stark jämfört med sjukvården i andra europeiska länder, men vårt forskningsprojekt visar att utsatta grupper haft mycket svårt att få sjukvård och pålitlig information under pandemin, skriver forskarna Michael Strange och Elisabeth Mangrio.Bild: Bengt Arvidson
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
För att bättre förstå hur sjukvården fungerar under pandemin har vi tillsammans med andra forskare vid Malmö och Lunds universitet samlat in vittnesmål från sjukvårdspersonal i Skåne, men också från beslutsfattare, den ideella sektorn och från forskare. Under en serie seminarier har de berättat om sina erfarenheter och forskningsresultat och utifrån det har vi tre förslag för hur samhället kan uppnå en bättre välfärd.
• Flyktingar i Sverige bör inte få sämre levnadsvillkor än de har idag. Under pandemin har det blivit tydligt att samhällets styrka kan mätas i hur de människor behandlas som lever i dess marginaler.
• Dra lärdom av flyktingars erfarenheter. Flyktingar har hanterat stora kriser och det är värdefulla erfarenheter för ett land som Sverige som inte varit i krig på över 200 år. Ändå behandlar det svenska samhället flyktingar som problem som behöver hanteras, snarare än som personer som har något att lära ut.
• Framtida statliga utredningar om de ojämlika effekterna av covid-19-pandemin bör inte bara studera marginaliserade grupper, utan också ledas av och ha med representanter från dessa grupper.
Svensk sjukvård är stark jämfört med sjukvården i andra europeiska länder, men vårt forskningsprojekt visar att utsatta grupper haft mycket svårt att få sjukvård och pålitlig information under pandemin. Det beror delvis på deras utsatthet både ekonomiskt och socialt.
Det står också klart att den svenska sjukvårdsmodellen i allt större utsträckning, till exempel genom en alltmer omfattande digitalisering,försvårar för utsatta grupper som flyktingar och asylsökande att få rätt vård i rätt tid, vilket kan bero på en otydlighet i den lag som ger alla migranter oavsett status rätt till vård som inte kan anstå. Många inom sjukvården tror att det bara handlar om akutvård, men lagen gäller mycket mer än så.
I våras pågick en livlig debatt om den utbredda smittspridningen bland utlandsfödda i Järva i Stockholm. En fråga var varför dödssiffrorna är höga för personer med icke-europeisk bakgrund i Europa, och jämförelsevis betydligt lägre i deras ursprungsländer.
Fokuserar man bara på Sverige är det lätt att söka förklaringar i kulturella skillnader. Handlar det till exempel om att de drabbade umgås mer över generationsgränserna? Därmed undviks de tuffa frågorna om hur det svenska samhället och dess sjukvård fungerar. Den typen av kulturella förklaringar innebär också att samhället har misslyckats med att se det som pandemin avslöjar – insikter som kan förbättra sjukvården och göra det möjligt för Sverige att ta sig ur pandemin som ett starkare land. Till exempel har det visat sig att information snabbt måste översättas till flera språk och vara tillgänglig för dem som behöver den.
Coronapandemin har synliggjort den stora klyfta som finns när det gäller tillgång till vård i Sverige.
Redan innan pandemin bröt ut hade personer som kommit till Sverige från andra länder svårt att få tillgång till den sjukvård de har rätt att få. Vårt arbete visar att det har varit ännu svårare under pandemin, och särskilt för dem som saknar telefon och internet, både att boka vårdbesök och ta del av provsvar. Drop-in-besök har i de flesta fall tagits bort under pandemin.
Vi har tidigare publicerat data som visar att 70 procent av flyktingarna i vår undersökning har behövt söka sjukvård men inte kunnat göra det på grund av höga kostnader, långa väntetider och språksvårigheter. Samhället måste uppmärksamma denna grupp. 
Det har också varit svårt att följa rekommendationen om social distansering för dem som lever trångt.
En studie som vi gjorde innan pandemin bröt ut visar att ungefär hälften av alla nyanlända flyktingar i Skåne bor trångt, med tre eller fler per rum. De berättade också att deras största utmaning i Sverige är att hitta bättre och rymligare bostäder och de var stressade av att inte veta hur länge de får bo kvar där de bor.
Att välfärden brister för en grupp är negativt för samhället i stort. Och hur det svenska samhället behandlar flyktingar är en varningsflagga för problem som med tiden påverkar alla i landet.
Vår studie ska resultera i en rapport avsedd för alla som arbetar inom vården i Sverige. Målet är att bidra till en mer jämlik vård och därför vill vi redan nu dela med oss av berättelser om och forskning kring ojämlik vård under coronakrisen.
Michael Strange, docent vid institutionen för globala politiska studier vid Malmö universitet och ansvarig för forskningsprojektet Precision Health and Everyday Democracy.
Elisabeth Mangrio, docent vid Institutionen för vårdvetenskap vid Malmö universitet och forskare i forskningsprojektet Precision Health and Everyday Democracy.
Gå till toppen