Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Jag skäms över att Polismyndigheten tycks värja sig.”

Det är inte fina ord i handlingsplaner som förändrar verkligheten. Det är ändrade beteenden, förmåga att problematisera dagens sätt att uppträda och agera, skriver Fredrik Brokopp, ordförande för Polisförbundet i nordvästra Skåne.

Att det förekommer i en myndighet med en tydlig hierarkisk organisation, där normen varit manlig under lång tid och som verkar straffande, är i mina ögon inte överraskande, skriver Fredrik Brokopp.Bild: Maja Suslin/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Jag skäms. Jag skäms som polis över att Polismyndigheten fortfarande inte klarar av att hantera sexuella trakasserier och annat olämpligt uppträdande bland sina anställda.
Jag skäms över att Polismyndigheten tycks värja sig mot att det finns interna strukturella problem. Problem som rör både sexism och rasism.
För lite mer än en vecka sedan, den 8 februari, berättade Kalla fakta i TV4 om två kvinnliga medarbetare vid Polismyndigheten som tagit upp olika fall av sexuella trakasserier och olämpligt uppträdande. Frågan var hur Polismyndigheten, Sveriges största myndighet med drygt 33 000 anställda, har tagit hand om de båda visselblåsarna. Inte alls, visade det sig. Istället har de på olika sätt straffats ut från myndigheten. Den ena har slutat och den andra planerar att göra det efter avslutade studier till ett annat yrke.
Senare samma kväll stod en chef på Polismyndighetens HR-avdelning i TV4:s Nyheterna för att svara på frågor kring myndighetens hantering av de två polisanställda och det de berättat om. Jag hoppades att få se rikspolischefen och få tydliga besked om att den typ av beteenden som beskrevs är oacceptabla. Men mer än tre år efter #metoo och de polisanställdas eget upprop Nödvärn kunde inte Polismyndigheten leverera något sådant.
Naturligtvis måste de som beter sig oacceptabelt få reda på vad som gäller. Inte som den inspelade chefen i Kalla fakta som hänvisade till den manliga kollegan som ”kladdig” och tyckte att det fick man acceptera.
Polismyndigheten måste också inse att sexuella trakasserier på den egna arbetsplatsen inte är ett problem som går att lösa på individnivå. Att det förekommer i en myndighet med en tydlig hierarkisk organisation, där normen varit manlig under lång tid och som verkar straffande, är i mina ögon inte överraskande.
Kalla fakta visar att manliga kollegor har utsatt kvinnliga kolleger och att det har kunnat få fortsätta trots de dokument mot sexuella trakasserier som Polismyndigheten har tagit fram. Givetvis får det inte gå till så, men extra tydligt är i detta fall att Polismyndigheten också måste kunna ta hand om dem som berättar hur det ligger till och förhålla sig objektiv till deras upplevelser.
Men det finns en positiv utveckling. Nyligen utexaminerades den första kullen polisaspiranter från Polisutbildningen i Malmö. För dem har normkritik ingått som en del i all utbildning. Det har gjort att de har fått verktyg för att se, förstå och ifrågasätta normer.
Polismyndigheten måste fortsätta och intensifiera arbetet mot strukturell sexism och rasism i de egna leden.Det är inte fina ord i handlingsplaner som förändrar verkligheten. Det är ändrade beteenden, förmåga att problematisera dagens sätt att uppträda och agera.Förmåga att lyssna på och ta hand om dem som berättar vad de eller andra utsatts för. Arbetsledningen måste vara tydlig gentemot dem som inte följer de värderingar och regler Polisen har.
Jag minns fortfarande ÖB Micael Bydéns ord från 2017 rörande #metoo: ”Den här typen av uppträdanden och ageranden måste upphöra. Och det måste upphöra nu.” På samma vis hade jag velat se rikspolischef Anders Thornberg stå i TV4:s Nyheterna och höra honom vara tydlig med att sexuella trakasserier och andra olämpliga beteenden är oacceptabla. Att det inte hör hemma i vår organisation. Jag hade velat se och höra honom ge landets chefer inom Polisen något att förhålla sig till. Istället blev det talepunkter, ett förberett uttalande, som föll platt. Floskler som fick min känsla av skam att skava.
Jag förväntar mig mer av min högsta chef, av min arbetsgivare, av det fackförbund jag företräder och av mina kollegor och medlemmar. Det arbetet måste alla inom Polisen ta tag i nu. Som företrädare för Polisförbundet är jag beredd att jobba för att Polisförbundet tar sin del av ansvaret tillsammans med myndigheten och övriga fackförbund.
Fredrik Brokopp, ordförande för Polisförbundet i nordvästra Skåne.
Gå till toppen