Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om försvarspolitiken

Detta är ett läsarbrev. Åsikterna är skribentens egna.
Försvarspolitiken skapar debatt. Precis som vår huvudledare, som kommenterade ett inlägg På DN Debatt (15/2), undertecknat av nio tidigare politiker och ambassadörer och konstaterade att allt inte var bättre förr. "Alliansfriheten var ju inte på riktigt tidigare heller" (16/2) – den stora skillnaden är inte dagens samarbete med Nato och USA, utan att detta samarbete nu sker öppet.
Kreml kan glädjas.
Häromdagen (15/2) publicerade Dagens Nyheter en debattartikel, skriven av nio före detta politiker (S, L, C) och diplomater. Skribenterna anser att Sveriges säkerhetspolitik ökar spänningarna i Nordeuropa och att Sverige inte vågar föra en självständig utrikespolitik, av hänsyn till USA:s intressen.
I stället för att lufta gammal unken aversion mot västerländsk säkerhetsgemenskap, borde debattörerna kunna bidra bättre till en dagsaktuell analys av Sveriges säkerhets- och försvarspolitik. Endast Kreml kan glädjas åt att svenska debattörer utmålar USA och Nato som våra antagonister.
Debattörerna är motsägelsefulla och missaktar först Sveriges beskrivning av Rysslands aggressiva och repressiva politik, varpå de erkänner att "Kreml för visserligen en offensiv politik med inslag av militär aggression för att stärka sitt inflytande i sitt nära utland".
Åsiktsfriheten är orubblig. Men spridande av lösa påståenden och undanhållande av fakta får inte accepteras. DN-debattörerna säger inget om den ryska regimens mordiska metoder mot inhemsk opposition, och inspärrningen av 10 000 demonstranter. I artikeln nämns inget om det ryska militära angreppet i Georgien, Krim och Ukraina. Sådant slirande från verkligheten luktar stöd åt Kreml.
Den ryska opinionen vill ha fred med omvärlden. Därför borde vår utrikespolitik ge ett starkare stöd till det ryska folkets kamp för demokrati och frihet – samtidigt som vi i väst tydligt visar vår gemensamma fasthet och styrka gentemot en rysk auktoritär och aggressiv regim.
Bo Karlberg
Tunga namn nämns inte.
Ibland överraskas man över förmågan att undanhålla fakta i försöken att öka trovärdigheten för sina åsikter. Bland de nio som undertecknade måndagens debattartikel i DN fanns två namn som lyser med sin frånvaro i ledaren (15/2). Hade inte tankarna som framfördes i debattartikeln fått ökad tyngd om läsaren också fått veta att bland undertecknarna fanns namn som Hans Blix och Rolf Ekéus? På den senares meritlista står ambassadör i Washington, undergeneralsekreterare i FN och ordförande för den FN-specialkommission Unscom som hade till uppgift att övervaka Iraks avveckling av biologiska och kemiska vapen. Hans Blix lär inte behöva någon närmare presentation.
Att sedan tala om att "försvara sig mot aggressioner som Rysslands mot Ukraina och Georgien" – i Svenska Dagbladet den 30/9 2009 hittar vi rubriken "Georgien startade kriget" vilket bygger på en EU-undersökning - och sedan missa Afghanistan 2001, Irak 2003 och Libyen 2011 och många, många övergrepp vittnar inte heller om en opartisk syn.
Lennart Strandberg
SVAR: Det är inte undertecknarna ledaren invänder emot, utan tankarna; det är åsikterna vi inte delar. Den som läser ovannämnda artikel om Georgienkriget– och inte bara rubriken – ser också att det ryska agerandet gick "över resonliga gränser". Slutsatsen i själva EU-rapporten är att det inte går att utmäta en entydig skuldbörda, men den slår bland annat fast att det inte kan anses vara lagligt att dela ut ryskt medborgarskap till stora delar av utbrytarrepublikerna Abchaziens och Sydossetiens befolkning. För att sedan, med våld, skydda dessa ryska medborgare.
Låt mig också påminna om att ledare inte ska vara "opartiska". Själva funktionen är att ta ställning och de krig som nämns här är mindre relevanta i analysen av säkerheten i Sveriges närområde idag.
Heidi Avellan
Gå till toppen