Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Syna landbroarna som en tåglösning bland andra.

Skanskapersonal värmer upp. Snart även för att bygga höghastighetsbanor?Bild: Jessica Gow/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Arbetet för snabba tåg har gått otillfredsställande långsamt. Trots att S, MP, C och L i januariöverenskommelsen enades om att bygga höghastighetsbanor mellan landets största städer är projektet ännu på skrivbordsstadiet. Och i riksdagen avfärdar flera partier alltjämt det tänkta bygget som för utdraget och för dyrt.
Men tänk om det finns en möjlighet som hittills har försummats i diskussionerna, en byggteknik som ger väsentligt lägre kostnader och kortare byggtider. Som tidningen uppmärksammar tror sig byggjätten Skanska kunna erbjuda en sådan. På torsdagen väntas bolaget presentera sina kostnadsberäkningar mer i detalj, men i förstone låter det lovande.
Vad det handlar om är att avstå från traditionella förstärkta banvallar som krävs för att klara hastigheter uppemot 320 kilometer i timmen. Skanska tänker sig istället att tågen ska susa fram på upphöjda brobanor, så kallade landbroar, som vilar på betongpelare. Delarna kan förproduceras i fabriker längs banan och sedan fogas samman som gigantiska legobitar.
Liknande lösningar används redan i andra länder och enligt Skanska är fördelarna många. Förutom ett mycket snabbare och billigare bygge pekar projektdirektören Lennart Stenman på att ingreppen i marken blir mindre. Människor och djur kan röra sig under landbroarna och enligt experter som DN har talat med ger de även lägre underhållskostnader än banvallar på mark. Det talas rentav om möjliga hastigheter på 360 kilometer i timmen.
Låter det för bra för att vara sant?
Det är det möjligen också.
Även oavsett att uppgifterna om fördelar med landbroar kommer från ett bolag som vill ha ett stort byggkontrakt är det – när den första entusiasmen har lagt sig – lätt att se komplikationer.
Först och främst har betong stor klimatpåverkan. Tillverkningsmetoder som ger betydligt lägre utsläpp är visserligen på gång, men ligger ännu några år in i framtiden. Och nog vore det svårförsvarligt att låta höghastighetsbanor – som ska ge alternativ till klimatskadligt inrikesflyg – ge större utsläpp än nödvändigt under den tid som de byggs.
Därtill kommer frågan om ingreppet i landskapet. Det talas om att betongpelarna ska kunna bli upp till tjugo meter höga. I synnerhet i vidsträckt öppna landskap lär de då bli synliga på mycket långt avstånd. Med tanke på de debatter om uppförandet av vindkraftverk som förs på många håll kan motståndet mot landbroar för tåg bli kompakt. Särskilt om frågan om ljudmiljön tas in i diskussionerna.
Blir tystnaden i berörda landskap ett minne blott?
Visst säger Stenman att det mest är godståg som bullrar och att vissa sträckor kan få tunnlar och bullerplank. Men det är likväl en fråga som måste utredas ordentligt.
Och hur påverkas stationslägena om snabbtågen går på landbroar istället för vanliga banvallar?
Att – som Trafikverket öppnat för i syfte att sänka byggkostnaderna – placera stationer utanför centrala delar av berörda städer skulle väsentligt minska de möjligheter till jobbpendling som höghastighetsbanorna är tänkta att ge.
En sträckning med landbroar ska finnas med i den nya rapport som Trafikverket lägger fram i slutet av månaden. Och alla alternativ måste rimligtvis övervägas innan landet tar sig an ett så stort och dyrt projekt.
Kanske visar sig höghastighetsbanor på landbroar faktiskt vara den lösning som beslutsfattarna väntat på. I vilket fall får de inte bara ha kostnaden för ögonen. Det viktigaste är inte att få minsta möjliga nota, utan största möjliga samhällsnytta för pengarna.
Gå till toppen