Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Småbarn minns. IS-barnens trauman måste behandlas.

Barnen som levt i läger i Syrien har svåra upplevelser i bagaget.Bild: Uncredited
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Länge var uppfattningen att barns första tid i livet var relativt händelselös. Småbarns oförmåga att tala – och att man senare inte kommer ihåg vad som skedde under livets första år – tolkades felaktigt som att tidsperioden inte var så viktig.
Idag är det väl belagt i forskning att även de första åren i livet är oerhört väsentliga för barns utveckling och välmående. Likaså att spädbarn har minnen. Den sorgliga bieffekten av detta är att också riktigt små barn kan traumatiseras.
Att tidigt i livet uppleva eller bevittna våld kan sätta spår som i värsta fall aldrig läker, i alla fall inte utan behandling.
Det var därför förvånande att höra en chef för individ- och familjeförvaltningen från kommunen i Landskrona tala om fördelarna med att barnen som nyligen kommit hem till Sverige från mördarsekten Islamiska staten är så små. I en intervju med Sveriges Radio sade hon att kommunen är väldigt tacksam för barnens ringa ålder, endast två och tre år. För om de varit äldre och kunnat prata om sina upplevelser hade barn- och ungdomspsykiatrin behövt kopplas in, resonerade hon.
Men det borde den göra oavsett barnens ålder.
Att barn kan lida av händelser de inte kommer ihåg kan vara svårbegripligt. Men skälet är att minnen kan sätta sig kroppsligt. Och skrämmande erfarenheter kan etsa sig fast särskilt djupt, detta eftersom det har en överlevnadsfunktion att minnas farliga situationer. Om något påminner om en hotande händelse, en lukt eller ett ljud till exempel, drar kroppens kamp- och flyktsystem i gång automatiskt för att individen snabbt ska kunna sätta sig i säkerhet.
Men om det inte finns en verklig fara blir upplevelsen extra obehaglig. I synnerhet om man, som de små barnen, inte har ett medvetet minne och kan förstå varför kroppen reagerar så starkt.
När de aktuella barnenanlände till Arlanda med sina mammor togs de emot av en rad myndighetspersoner och en läkarundersökning gjordes redan på flygplatsen. Gott så, men varför fanns där ingen med psykologisk kompetens? Närvaro av en psykolog borde vara minst lika viktigt som av en läkare, fysiska åkommor kan rentav vara lättare för en lekman att upptäcka och signalera om än psykologiska.
Trauman kan vara svårt att se för ett otränat öga. Ett till synes lugnt och stillsamt barn som verkar drömma sig bort i egna tankar kan vara lika svårt traumatiserat som ett utåtagerande. En vanlig traumareaktion är så kallad dissociation, en sorts ofrivillig verklighetsflykt där gamla erfarenheter blandas ihop med nutiden. Detta kan utifrån upplevas som att barnet bara är lite frånvarande.
Samtidigt kan barnet ha upplevelsen att befinna sig mitt i en bombräd.
Precis som kommunerna i god tid före barnens ankomst fick vägledning kring säkerhetsaspekterna från Säkerhetspolisen behövde de grundläggande orientering i vilka utmaningar ett omhändertagande av dessa barn kan innebära.
Landskronabarnens mamma står nu åtalad för grov egenmäktighet med barn, för att ha tagit med sig deras äldre halvbror till IS mot hans pappas vilja. Rättegången pågår och hon riskerar fyra års fängelse för brottet. Hon är även misstänkt för krigsförbrytelse.
Rättsprocesser är en essentiell del i arbetet med de hemkomna från IS-lägren i Syrien. Men att skipa rättvisa räcker inte. Avradikalisering och behandling mot trauma måste ses som självklara delar av mottagandet. Barnen, som är oskyldiga offer, måste få bästa tänkbara stöd för att återhämta sig från den fruktansvärda brutalitet de sannolikt bevittnat. En av mammorna som kommit hem från IS har beskrivit att hennes barn behövt flytta runt hundra gånger, att de sett flygbomber falla och vapen riktas mot sin mamma, enligt Ekot.
Sverige har redan svikit barnen till IS-anhängare genom att inte aktivt söka upp ochta hem dem från lägren, något som FN kritiserade starkt i förra veckan. De barn som ändå kommit hit får inte överges igen.
Gå till toppen