Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sockerkokaren som minns det mesta från sina 100 år

Det första minnet Uno Wiberg har var när han gick på bio med sina föräldrar och såg filmen "Livet på landet" i Eslöv. Det var 1924 och Uno var tre år. Nu fyller han 100 år men minns fortfarande klart en scen ur filmen. – Det var en sugga som sprang genom en dörr. Varför vet jag inte men bilden har bitit sig fast i alla år, förklarar han.

Uno Wiberg är fortsatt vetgirig efter 100 år och följer med i bland annat tv-programmet "På spåret" där han brukar klara i alla fall några av frågorna.Bild: Ulf Sundberg
Uno Wiberg är född Ljungbyhed men flyttade redan efter 1,5 år till Värlinge på Söderslätt, där han växte upp med far och mor som var lantbrukare.
Familjen flyttade sedan till Rolfsberga där Uno blev kvar i 60 år.
Eftersom Uno alltid varit vetgirig och har ett fantastiskt minne var det naturligt att starta ett frågesportlag som tävlade mot andra i Skåne.
Då cyklade de mellan tävlingarna och Uno har fortsatt cykla under alla år. Idag cyklar han inte lika långt men det blir en del turer.
– Far kan cykla en och en halv mil för att få en kopp kaffe, säger sonen Tommy som sitter med under intervjun.
Cyklandet ledde även till att han träffade Greta som efter ett antal förvecklingar och år blev hans hustru.
Efter att ha träffats under en cykeltur skickade hon ett kort till honom där hon skrev att hon ville träffas igen och de blev ett par under ett par år.
De skildes åt när Greta saknade Uno för mycket under tiden han gjorde militärtjänsten i Kristianstad och sedan låg inkallad under en stor del av kriget.
– Jag tillhörde ett beredskapskompani så vi fick stanna kvar i Kristianstad istället för att ligga ute i fält. Istället byggde vi hus och vägar eftersom vi var ett pionjärkompani.
Som pionjärsoldat fick han även spränga en del.
– Vi var med på en övning där vi skulle spränga hål i ett taggtrådshinder. Tyvärr hade vi glömt det så kallade sprängröret vi skulle använda på regementet så jag fick uppfinna lite, berättar Uno.
– Jag tog en granstör, lindade den med stubin och nog lite mer sprängmedel än vad som behövdes, berättar Uno och lyser upp när han minns smällen och att han fick beröm av kompanichefen efter smällen.
Efter kriget träffade han Greta igen 1947.
– Det var en kamrat som ville ha med mig på dans på Hörby Hotell. Där satt Greta och jag bjöd upp till dans. Efter dansen sade hon "släpp mig aldrig igen" och det gjorde jag inte.
Paret gifte sig 1948 och fick en lång lycklig tid tillsammans som resulterade i sonen Tommy, innan Greta avled för fem år sedan.
– Under alla år sa vi aldrig ett ont ord till varandra, säger en rörd Uno.
Under åren i Rolfsberga drev Greta lanthandeln medan Uno arbetade på Örtofta sockerbruk som sockerkokare. På den tiden var det ett rent hantverk där det gällde att veta exakt vad man gjorde för att få rätt konsistens på sockermassan.
Så småningom tog datorerna över och Uno ville byta arbetsuppgifter.
– Då sa min chef till mig att eftersom jag varit med från början så fick jag även vara med om datoriseringen så jag blev kvar till pensionen, förklarar han.
För några år edan flyttade Uno närmare barn och barnbarn i Stehag och där lever han numera att lugnt liv. Förutom fixandet med huset blir det en hel del tv-tittande och kunskaperna sitter i.
– Jag brukar titta på "På spåret" och klarar i alla fall en del av frågorna, säger denne pigge 100-åring som idag firar covidsäkert med familjen.
Vill du att vi skriver om dig när du fyller år eller är aktuell av någon annan anledning? Det går också bra att tipsa om en person som är aktuell. Mejla gärna till familj@sydsvenskan.se eller familj@hd.se
Fakta

Uno Wiberg

Gör: Pensionerad sockerkokare på sockerbruket i Örtofta.

Bor: I Stehag.

Familj: Sonen Tommy Wiberg, barnbarn och barnbarnsbarn.

Aktuell: Fyller 100 år idag.

Gå till toppen