Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Stoppa folkbildningsfusket. Det måste granskas externt.

ABF, bildat 1912 av Socialdemokraterna, LO och Kooperativa förbundet, är Sveriges största studieförbund.Bild: Janerik Henriksson/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Nära 40 miljoner över tre år eller en miljard kronor om året? Knappt 3 procent av antalet studietimmar eller över 60 procent av dem? Uppgifterna om hur omfattande fusket inom studieförbunden är och har varit spretar vilt.
Kritiken mot förbundens slappa hantering vad gäller rimlighetsbedömningar och uppföljningar är inte ny. För ett år sedan konstaterade NBV, Sveriges äldsta studieförbund, efter ett larm från visselblåsare att 286 000 bidragsstödda studietimmar i Malmö var fejkade.
Lokalen, i vilken åtskilliga cirklar påstods pågå, visade sig vid kontroll stå tom. Efter avslöjanden om omfattande bedrägerier på Järvafältet utanför Stockholm krävde Folkbildningsrådet – som har myndighetsansvaret att fördela bidragen till studieförbunden – tillbaka 5,3 miljoner kronor.
Staten lägger drygt 4 miljarder kronor av skattemedel på folkbildning. Nästan hälften – 1,9 miljarder kronor – kanaliseras via de tio olika studieförbunden, som därutöver också får stöd av kommuner och regioner. I fjol arrangerades 260 000 studiecirklar med 624 000 unika deltagare. Därtill kom olika kulturprogram och andra aktiviteter.
När Folkbildningsrådet nyligen lät samköra studieförbundens uppgifter från januari fann man att fusket omfattade nästan 3 procent av antalet rapporterade studietimmar; musikband som uppbar stöd från flera olika studieförbund, deltagare som var registrerade i flera samtidigt pågående cirklar.
Folkbildningsrådets styrelse planerar därför att återkräva 39 miljoner kronor som har betalats ut för 2019 och 2020.
Men i en frän artikel på DN Debatt (20/2 2021) hävdar forskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren vid Försvarshögskolan samt Aje Carlbom vid Malmö Universitet att fusket är betydligt mer utbrett än så. Enligt deras uppgifter – baserade på information från så kallade insiders – skulle uppemot 60 procent av verksamheten omfattas. Det innebär att uppemot en miljard kronor av offentliga medel istället för till utbildning och människors förkovran rinner ner i fickorna på fuskare och kriminella – alltså mycket långt från den folkbildningstanke till gagn för demokrati och samhällsengagemang som studieverksamheten är tänkt att understödja.
De tre forskarna har inte mycket till övers för vare sig Folkbildningsrådet eller den struktur som systemet bygger på. Egenkontroller fungerar illa i en fördelningsmodell riggad för ständig tillväxt – där samtliga aktörer från den lokala läscirkeln till den nationella organisationstoppen strävar efter samma mål: att öka volymerna, få fler timmar. Pengarna kommer ju från staten.
Där Fortbildningsrådet hävdar att felaktigheterna huvudsakligen beror på ”administrativa misstag, rapporteringsfel, okunskap och brister i verksamheten” anser forskarna att studieförbundens egna brister att följa upp hur pengarna används och verksamheterna bedrivs är huvudproblemet.
Där studieförbundens företrädare säger sig verka i en ”tillitsbransch” ser Ranstorp med flera en ”djupgående korruptionskultur där jakten på volymer överskuggar allt”.
Forskarna föreslår en rad radikala förslag för att rensa verksamheterna från fusk och snedvridna drivkrafter. Men för att en genomgripande förändring ska kunna ske krävs att det finns en någorlunda gemensam verklighetsbild att utgå från. En sådan saknas uppenbarligen, vilket Folkbildningsrådets svar i en replik till debattörerna visar.
I ett initiativ från Moderaterna kommer riksdagens kulturutskott under tisdagen att behandla frågan om en extern granskning av studieförbundens verksamhet och utbetalningar. Utskottet bör ställa sig bakom förslaget.
Folkbildning är en fin hundraårig tradition, som varit historiskt viktig för svenska folkrörelser och jämlikhetssträvanden. Idag fungerar studieverksamheten ofta som en dörr in i det svenska samhället för nyanlända. Traditionen ska bevaras, men rutinerna måste skärpas och en omfattande extern granskning genomföras.
Studieförbunden ska inte vara en tummelplats för fusk och bedrägerier.
Gå till toppen