Det är vinter i det kurdiska fånglägret al-Hol i norra Syrien.

Bakom dubbla taggtrådsstängsel står oändliga rader med eländiga tält. Lera och högar av sopor. Barn som leker i smutsen, kvinnor i heltäckande svart. Undernäring och sjukdomar grasserar. Liksom våldet.

Bara under januari mördades ett tjugotal personer i lägret där 64 000 människor trängs, många av dem tillfångatagna IS-anhängare.

– al-Hol är en extremt farlig plats. Det finns gott om skjutvapen och knivar. Folk dränks. Folk blir kvävda med plastpåsar, säger Malena Rembe.

I november besökte hon på uppdrag av Utrikespolitiska institutet al-Hol och Camp Roj, det andra stora lägret där det kurdiska självstyret PYD spärrat in tillfångatagna IS-jihadister efter att terrorsekten Islamiska statens kalifat kollapsat för ett par år sen.

I Camp Roj, dit de flesta av de svenska kvinnorna och barnen flyttats, är förhållandena något bättre. Tälten är nyare och vinterisolerade. Här träffade Malena Rembe fyra svenska IS-kvinnor för längre samtal. De berättade att de fått erbjudande från UD att lämna ifrån sig sina barn så att de kunde skickas hem till Sverige.

– De hade alla avböjt, säger Malena Rembe.

Åren 2012-2015 anslöt sig trehundra svenskar till Islamiska staten i Syrien och Irak. Enligt Säpo har drygt hälften återvänt och minst ett femtiotal dödats.

Regeringen gjorde tidigt klart att Sverige inte har något intresse av att hjälpa vuxna personer som frivilligt anslutit sig till en mördarsekt. IS-svenskarna bör dömas på plats, det vill säga i kurdiska eller irakiska domstolar. En ståndpunkt som inrikesminister Mikael Damberg nyligen slog fast i HD och Sydsvenskan:

– Det här är vår tids värsta terrorister.

Partierna i riksdagen vet att de knappast skulle vinna några röster på att visa sig mjuka mot IS-jihadisterna. Längst av alla vill Jimmie Åkesson gå.

”Den som anslutit sig på fiendesidan, i ett krig mot västvärlden och Sverige, ska fråntas sitt eventuella svenska medborgarskap och beläggas med ett livslångt förbud att resa in i Sverige”, skriver SD-ledaren på Facebook.

Men nu ökar det internationella trycket på Sverige att ta ansvar för sina egna medborgare.

FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter Fionnuala Ní Aoláin har skickat ett skarpt brev till regeringen. Budskapet är tydligt: Sverige bryter mot mänskliga rättigheter och slinker undan sitt ansvar när man lämnar svenska medborgare att år ut och år in försmäkta i fångläger och fängelser.

Malena Rembe är av samma ståndpunkt.

Under sin tid som chefsanalytiker på Säpo arbetade hon med kontraterrorism och kartlade svenska våldsbejakande islamister. Därefter har hon jobbat i Libanon som Röda korsets regionchef för Mellanöstern.

Rembe anger två skäl till att Sverige måste hjälpa de svenska IS-jihadisterna att komma hem.

– För det första är de svenska medborgare. Och Sverige har ett ansvar för sina medborgare, oavsett ålder och kön och oavsett vad de gjort. För det andra får vi inte stopp på våldsspiralen annars. Förr eller senare kommer de ut. Då är det bättre vi tar hand om dem under ordnade former, försöker åtala dem för brott och få dem dömda.

Ett problem är att Sverige fortfarande – trots att IS-svenskarna suttit inspärrade hos kurderna i över två år – inte har fullständiga uppgifter ens om hur många de är. Många av kvinnorna har fått barn i kalifatet eller i fånglägren.

I oktober besökte två tjänstemän från UD det kurdiska självstyret i norra Syrien. Enligt uppgift har även personal från svensk underrättelsetjänst varit på plats.

UD uppger nu att man i höstas fick besked om att det satt elva svenska kvinnor och tjugo barn i Camp Roj. Senare har man fått uppgift om ytterligare några kvinnor och barn i lägret. I al-Hol finns ”vaga uppgifter” om tio svenska kvinnor och lika många barn.

Det skulle betyda runt 25 kvinnor och drygt 30 barn.

Och männen då?

När kalifatet kollapsade och tusentals europeiska IS-jihadister greps av kurderna separerades männen från kvinnor och barn.

HD och Sydsvenskan har tidigare berättat om tre skånska jihadister som hamnade i ett ökänt fängelse i staden al-Hasakah, där hundratals fångar trängs under tortyrliknade förhållanden i celler där de inte ens kan sträcka ut sig raka på golvet.

En av dem är ”Farhad” från Malmö som var en av mördaren Peter Mangs måltavlor innan han reste till Syrien. En annan är datastudenten ”Driton” från Lund. Och en tredje ”Filip” från Malmö som under sin tid i kalifatet fick två barn med ”Aayan” – som i dag finns i Camp Roj.

Men på UD i Stockholm tycks man inte veta hur många svenska IS-män som totalt sitter i kurdernas fängelser.

– UD har på grund av rådande omständigheter i regionen mycket begränsade möjligheter att arbeta konsulärt. Det finns inte uppgifter om frihetsberövade män från Sverige att lämna, svarar departementssekreterare Erik W Karlsson när vi begär ut information.

Under vintern har några svenska IS-kvinnor lyckats fly från Camp Roj och ta sig hem till Sverige. En av dem är ”Alma” från Landskrona.

I förra veckan avslutades en rättegång mot henne i Lunds tingsrätt. Alma åtalades för grov egenmäktighet med barn sedan hon 2014 – mot pappans vilja – tagit med sin lille son till IS-kalifatet.

Hösten 2017, när kalifatets huvudstad Raqqa höll på att bombas sönder, flydde hon. Med en stor summa pengar, som en släkting i Landskrona skickat, betalade hon en människosmugglare. Men hon blev förråd och överlämnad till kurderna.

Alma placerades i Camp Roj. Hennes make, en tunisisk IS-jihadist, fängslades. Efter nästan tre år i kurdernas fångläger flydde Alma och hennes tre barn på nytt i höstas, greps i Turkiet och deporterades till Sverige.

Shiyar Ali, det kurdiska PYD-styrets representant i Sverige, medger att det hänt att lokalanställd vaktpersonal låtit sig mutas att smuggla ut IS-fångar.

– Det finns personal som hjälpt till. Det handlar om stora pengar. Vi har gripit några som sitter i fängelse nu, säger han.

När IS-terroristerna besegrades militärt var det till stor del kurdernas förtjänst. Den kurddominerade SDF-milisen fick visserligen flygunderstöd från USA-alliansen, men gjorde grovjobbet på marken.

Som tack för besväret har kurderna nu blivit sittande med tusentals besegrade IS-jihadister från världens alla hörn, många från Europa.

Några länder har hämtat hem åtminstone en del av sina medborgare: USA, Uzbekistan, Kosovo, Tyskland, Finland, Frankrike.

Men Sverige har bara hjälpt sju föräldralösa barn till den ökände i dag döde terroristen Mikael Skråmo att komma till Sverige – och då var det till stor del barnens morfar som ordnade hemresan.

Därför har kurderna börjat planera för egna rättegångar mot de europeiska IS-jihadisterna. På grund av corona-pandemin har de dock gång på gång flyttats fram i tiden.

– Vår plan är att börja med att ställa kvinnorna inför rätta, eftersom där är barn inblandade. Männen som sitter i fängelse får vi ta hand om senare, förklarar Shiyar Ali.

Men även om Mikael Damberg och den svenska regeringen litar på det kurdiska självstyrets rättsprocess så tvivlar allt fler på den. FN-sändebudet Fionnuala Ní Aoláin pekar i sitt brev till Sverige både på misären i fånglägren och på att kurdernas domstolar inte lever upp till grundläggande krav på rättssäkerhet.

När Malena Rembe besökte norra Syrien träffade hon två av de kurdiska domare som redan dömt åtskilliga syriska IS-jihadister och så småningom ska ta sig an européerna.

– De sa själva att de hade för dåliga resurser. Att de inte fick tillräckligt tekniskt stöd från omvärlden. De hade inte ens bestämt om de skulle använda syrisk lag, det kurdiska självstyrets lagstiftning eller internationell rätt.

– Själva den tilltänkta domstolsbyggnaden är bara ett betongskal. Och även om den blir klar så ligger den på missilavstånd från Turkiet. Så det känns långsökt att tro att man ska kunna ordna säkerhet för IS-misstänkta, vittnen, utredare, domare och personer från det internationella samfundet som måste övervaka rättegångarna, säger Rembe.

Hon anser att Sveriges regering nu borde kasta politisk prestige och rädsla för att förlora väljare över bord och hämta hem samtliga svenskar – män, kvinnor och barn.

– Sverige måste enligt internationell rätt se till att svenska medborgare delges misstanke och åtalas eller släpps. Juridiken är klar och logistiken är inget problem. Men det sitter fast i politik.

– Och det finns så klart risker. Om Sverige tar hem en IS-jihadist som sen dyker upp i ett terrordåd så vore det ju väldigt illa. Det är därför man inte vågar, tror jag.

Stefan Löfvens regering har fått hård kritik för att man var sen med att skärpa terrorlagarna. Själva resan för att ansluta sig till en terrorgrupp blev inte kriminell förrän 2016, då nästan alla svenska IS-jihadister redan hade gett sig av.

Bara några få av dem som återvänt har kunnat dömas för konkreta terrorbrott. Två män från Göteborg – Hassan Mandlawi och Amin Sultan – fick livstids fängelse efter att polisen av en slump vid en knarkrazzia kommit över en video där de medverkade till att skära halsen av försvarslösa fångar i Aleppo.

Men även om många svenska IS-jihadister aldrig kommer att straffas så håller rättvisan på att nå ifatt en hel del.

Just nu driver Riksenheten mot grov internationell brottslighet hela fyrtio förundersökningar mot svenska IS-jihadister som tros ha begått olika typer av krigsbrott. Både personer som är hemma i Sverige och som finns kvar i Syrien.

En av dem är Alma från Landskrona. Hon misstänks för plundring sedan hon tagit över en lägenhet i Raqqa från dess ägare som antingen dödats av IS eller fördrivits.

Andra former av krigsbrott kan vara likskändning eller att man hållit yazidiska kvinnor och barn som slavar.

Förundersökningarna dröjer dock eftersom det tar tid att få fram bevis från krigszonen.

Men Sverige samarbetar både med ett FN-organ som samlar bevis i Syrien och med andra länders underrättelsetjänster. Sydsvenskan har tagit del av förhör med Alma och hennes tunisiske man som amerikanska FBI höll för ett par år sen när de satt i kurdisk fångenskap.

I Syrien träffade Malena Rembe general Mazloum Abdi, befälhavare för de kurdiska styrkorna. Han berättade att kurderna lyckats rädda mycket av IS-kalifatets arkiv där det finns detaljerade uppgifter om de europeiska jihadisterna.

Om de här arkiven digitaliseras och görs rättssäkra och sökbara kan materialet effektivt användas i svenska rättsprocesser.

– Arkivet kan ju bli centralt. Utredare i Sverige kan vända sig till kurderna med frågor om en misstänkt person. Var bodde han? Vilken utbildning fick han? Vad arbetade han med?

Malena Rembe hoppas alltså – precis som FN-rapportören Fionnuala Ní Aoláin – att Sveriges regering ska ändra sig och ta hem alla IS-svenskar och ställa dem inför svenska domstolar. Bara så kan rättssäkerheten tryggas.

– Vi får inte frångå principen att man är oskyldig tills man är dömd. Vi får inte sänka tröskeln för att de här brotten är så vedervärdiga. Vi måste ha en individuell prövning – annars är vi på glid från rättsstaten.

En del av de svenska IS-jihadisterna är fortfarande stenhårda anhängare av terrorsekten och drömmen om ett kalifat där alla lever under strikta sharialagar. Andra ångrar djupt att de reste, men vågar inte säga det öppet av rädsla för andra hårdföra jihadister.

– Så länge de sitter i fångläger tillsammans med andra IS-anhängare kan det vara förenat med livsfara att ta avstånd från IS. Man kan mördas, säger Malena Rembe.

För att inte de återvändande IS-jihadisterna ska utgöra ett terrorhot mot Sverige i framtiden måste de avradikaliseras.

Samhället bör sätta in massiva resurser, för att stödja rehabilitering och återintegrering i det svenska samhället, både för de vuxna och de barn som vuxit upp i kalifatet och tvingats bevittna halshuggningar, tortyr och krig.

En svår men inte omöjlig uppgift.

– Det kommer att ta tid. Det kommer att kräva resurser. Det kommer att finnas risk för återfall, säger Malena Rembe.

Hon funderar en stund.

– Och det kommer att sticka i ögonen på folk att man satsar så mycket på de här människorna. Men då måste vi tänka: Gör vi det inte så kan de komma att utgöra ett mycket större hot.