Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Politisk styrning riskerar att undergräva forskarnas och lärarnas integritet.”

Pengar är ett starkt styrmedel – och socialdemokratin har aldrig varit rädd för att använda det, oavsett vad som sägs i högtidstal om värdet av självständiga forskare och lärare. Det skriver Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer och utbildningspolitiska talesperson Kristina Axén Olin.

När Matilda Ernkrans lägger ut texten om akademisk frihet är det slående att hon inte ägnar ett ord åt de hot mot den fria forskningen och utbildningen som hon själv står bakom, skriver artikelförfattarna.Bild: Jonas Ekstromer
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, och Erik Bergkvist (S), Europaparlamentariker, talar högstämt om akademisk frihet (Aktuella frågor 12/3). Regeringens agerande på området är inte lika imponerande.
Politiker ska inte skicka mejl som kan ge intryck av att man vill påverka undervisningen. Den av oss som gjort det, Kristina Axén Olin, har också bett om ursäkt för ett mejl hon skickade till rektorn för Malmö universitet tidigare i år.
När Matilda Ernkrans lägger ut texten om akademisk frihet är det slående att hon inte ägnar ett ord åt de hot mot den fria forskningen och utbildningen som hon själv står bakom. I regeringens forskningsproposition, som riksdagen ska anta, finns flera inslag av politisk styrning som riskerar att undergräva forskarnas och lärarnas integritet.
Forskningspropositionen slår fast att forskning och utbildning inte bara måste utövas inom de rättsliga ramar som finns, utan även ”utifrån den värdegrund som gäller”. För den som letar efter varför, finns det en referens till ett värdegrundsdokument för statsanställda, som i sin tur bygger på regeringsformens krav om bland annat opartiskhet och saklighet. Men regeringens sätt att formulera sig i propositionen har fått bland andra ledamöter i Kungliga vetenskapsakademin att resa frågor om vad det innebär i detta sammanhang, och också risken för att olika majoriteter i riksdagen genom detta får en möjlighet att ägna sig åt politisk påverkan genom ”värdegrunden”.
Regeringen vill också införa en ny bestämmelse i högskolelagen om att värna den akademiska friheten. Det är värdefullt att betona den ytterligare. Men värt att notera är också att den regel som regeringen nu föreslår endast tar sikte på universitet och högskolor. Det har kritiserats av remissinstanser, exempelvis Uppsala universitet. Det handlar alltså om akademisk frihet som ett slags internt arbete. Den viktigaste dimensionen av akademisk frihet berörs nästan inte alls – att forskning och utbildning måste stå fri från otillbörlig styrning och påverkan från regering, riksdag och andra statliga organ.
Det har i debatten framförts oro för att propositionens upplägg ska följas av nya statliga krav på rapportering om hur den akademiska friheten främjas, eller statliga ingripanden mot ”felaktiga beteenden” på universitet och högskolor. Den av regeringen valda ansatsen skulle paradoxalt nog kunna leda till mer toppstyrning från statsmakternas sida, inte mindre.
Regeringen har vid upprepade tillfällen satt andra intressen före lärosätenas autonomi och den fria forskningen. Det gäller inte minst den detaljerade styrningen av vilka forskningsfrågor och områden som ska finansieras via de statliga forskningsfinansiärerna, till exempel Vetenskapsrådet. Pengar är ett starkt styrmedel – och socialdemokratin har aldrig varit rädd för att använda det, oavsett vad som sägs i högtidstal om värdet av självständiga forskare och lärare.
Under de senaste decennierna har Moderaterna fått släpa Socialdemokraterna till acceptans av varje förstärkning av den svenska liberala demokratin. Det gäller oavsett om det handlat om att stärka fri- och rättigheter, att öka domstolarnas oberoende eller att säkra demokratisk kontroll av regeringens beslut under pandemin. Den uppenbara oviljan från regeringens företrädare att diskutera huvudfrågorna när det gäller den akademiska friheten i Sverige ligger i linje med den historiska erfarenheten.
Gunnar Strömmer (M), partisekreterare.
Kristina Axén Olin (M), utbildningspolitisk talesperson.
Gå till toppen