Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Elin Henriksson: På tiden att sluta blunda för felbehandling och skador i psykiatrin.

Medicinera inte människor för psykiska sjukdomar de inte har.Bild: Frank May
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Var sjätte patient som vårdas inom psykiatrin skadas, rapporterade Sveriges Radio nyligen. 40 procent av skadorna hade kunnat undvikas om patienten fått rätt vård.
Det var ett kort inslag i Ekot om en ny granskning av Sveriges kommuner och regioner, SKR, som gått igenom nästan 4600 journaler. Nyheten gick mig nästan obemärkt förbi, trots ett stort engagemang för psykisk ohälsa. Att den psykiatriska vården inte fungerar har blivit ett så välbekant faktum att ingenting längre förvånar eller upprör.
Men en av sex patienter är en hög andel.
Och skadorna kan få allvarliga konsekvenser. Det rör sig exempelvis om att få fel diagnos, fel medicin eller ett förlängt sjukdomsförlopp. Ett exempel på hur det kan te sig har tidigare beskrivits av Sveriges Radio:
En kvinna behandlades under tio år för bipolär sjukdom och emotionellt instabil personlighetsstörning, utan att ha blivit utredd för diagnoserna. Behandlingen bestod bland annat av elchocksterapi och starka mediciner, som ofta medför känslomässig avtrubbning och som kan orsaka leverskador. När en individ är svårt sjuk kan fördelarna väga upp de tuffa biverkningarna. Men i detta fall var de helt i onödan. När kvinnan till slut fick en utredning plockades båda diagnoserna bort. Hon var alltså kraftigt medicinerad i ett decennium, för sjukdomar hon inte hade.
Här har stora misstag begåtts. En behandling bör föregås av utredning och medicinering ska följas upp noga och kontinuerligt. Men det är snarare regel än undantag att medicinska riktlinjerna inte följs i psykiatrin. Av de granskade journalerna förekom detta i 68 procent av fallen, vilket ökar risken för vårdskador markant.
Det stora problemet är att psykiatrin saknar resurser. De som arbetar i specialistvården är för få för att hinna utreda, behandla och följa upp på korrekt och säkert sätt. Och köerna, som ofta är långa, sätter ytterligare press på att snabba på psykiatrins arbete. Inte konstigt att det görs misstag och uppstår vårdskador.
Att psykiatrin har omfattande problem, har svårt att rekrytera personal, saknar resurser, inte följer rutiner och har långa köer är välkänt. Rapport på rapport bekräftar detta. Inspektionen för vård och omsorg konstaterar i en granskning från 2020 att ”samma typer av brister återkommer år efter år”.
Och i sin nya journalgranskning skriver SKR: ”Om psykiatrisk verksamhet i större utsträckning i praktiken tillämpade befintliga kunskapsstöd, vårdprogram och nationella riktlinjer skulle troligtvis antalet bristfälliga utredningar, felaktiga diagnoser och inadekvata behandlingar minska.”
Med andra ord: det behöver inte vara så här. Om patienterna fick den vård de har rätt till, enligt bästa tillgängliga kunskap om behandling av psykisk ohälsa, hade många vårdskador kunnat undvikas. Fler hade sannolikt också blivit friska och kunnat arbeta.
När ett problem funnits tillräckligt länge finns en risk att man vänjer sig vid detoch rycker på axlarna när det ännu en gång påpekas. Men allvarliga brister i välfärden får aldrig accepteras. Ansvariga politiker vet att psykiatrin inte fungerar. Nu är det dags att de gör något åt det.
Gå till toppen