Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Elin Henriksson: Inte förmildrande om "kulturell svimning" är ett vedertaget uttryck.

En ambulanssjuksköterska menade att en man med ursprung i Sudan "spelade medvetslös" när han hade en hjärnblödning.Bild: Stina Stjernkvist/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
I november 2019 stämdes Västra Götalandsregionen av Diskrimineringsombudsmannen, DO, för att ha diskriminerat en patient med ursprung i Sudan. Den sista av fem rättegångsdagar ägde rum i onsdags och dom kommer att meddelas den 28 april. Händelsen som rätten har att ta ställning till inträffade i november 2017.
En kvinna ringer då ambulans efter att hennes man kollapsat på vardagsrumsgolvet. Dagen innan slog han i huvudet under en fotbollsmatch och hans tillstånd har stegvis försämrats. Under telefonsamtalet hör operatören på SOS Alarm att han kräks och andas snabbt i bakgrunden, innan han svimmar av.
Larmet ges högsta prioritet, men när ambulanspersonalen är på plats får frun, enligt egen utsago, höra att hennes man överdriver och låtsas. Hennes berättelse stärks av de ord sjuksköterskan skriver i journalen: att mannen ”spelade medvetslös” och att det rörde sig om en ”kulturell svimning”. I själva verket var det en livshotande hjärnblödning.
Det är svårt att tolka de skrivna orden som annat än rasism. Hur kan en svimning vara kulturell? Sjuksköterskan menar att det är ett vedertaget begrepp inom arbetsgruppen och att det inte har något att göra med invandrare. För att exemplifiera sade han till Göteborgs-Postens journalist: ”Men har du inte sett filmer med kvinnor i grupp som lägger handen på pannan och bara svimmar? Eller flickvänner som plötsligt spelar medvetslösa när pojkvänner gör slut? Det är en kulturell svimning.”
Han har rätt i att bilderna är bekanta. De förekommer i böcker och filmer om hysteriska kvinnor på 1920-talet.
Om personal inom Västra Götalandsregionen systematiskt använder begreppet kulturell svimning för att sinsemellan signalera minskad trovärdighet hos patienter baserat på ytliga karaktärsdrag så låter det knappast som en förmildrande omständighet.
Kanske kan det förekomma att människor låtsassvimmar, vad de nu skulle tjäna på det. Men om en sådan bedömning ska ligga till grund för att en patient ges lägre prioritet så måste det rimligen ställas bortom alla tvivel att det verkligen handlar om en falsk medvetslöshet.
Här fanns det tvärtom flera uppgifter som pekade på motsatsen. Inte minst det faktum att mannen slagit sig i huvudet dagen innan, men även fruns återgivning av vad som skett. Vad gäller det sistnämnda har sjuksköterskan dock sagt att det fanns ”viss språkförbistring”, trots att kvinnan talar felfri svenska enligt DN:s journalist som bevakat rättegången.
DO summerade kärnproblematiken väl i sin slutplädering: ”Man kan inte hjälpa vilka tankar man har eller vilka fördomar man har, men det allvarliga här är att sjuksköterskan utgår från att tankarna stämmer och agerar enligt det.”
Människor har fördomar. Hur sorgligt och orättvist det än är går det inte komma ifrån. Men det viktigaste att göra för att motverka dem är att erkänna att de finns, göra sitt bästa för att vara medveten om när de grumlar omdömet och att då inte agera utifrån dem.
Och för en organisation, som Västra Götalandsregionen, finns också ett ansvar att uppmärksamma och erkänna när diskriminering skett i deras verksamhet. Att regionen nu förnekar att mannen utsatts för rasism gör en redan fruktansvärd händelse ohygglig.
Gå till toppen