Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Shit vad tråkigt att springa ett ultramaraton här – det måste jag göra!”

Pippi Långstrump har aldrig sagt ”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert”, även om många tror det. Men maratonlöparen Jessica Stahl Norris fick en liknande tanke när vinterkylan tvingade in henne på löpbandet. Det var så tråkigt att hon bara måste springa ett ultramaraton där – för Båstadsungdomarnas skull.

”Mitt distansrekord är 18,5 mil, så jag känner mig bekväm med sträckan 16,2. Men det är ju monotont att stå på samma ställe. Det ska bli intressant att se hur kroppen reagerar”, säger Jessica Stahl Norris.Bild: Anders Malmberg
Alla som parkerade på Willys parkering i Båstad under lördagen kunde se kvinnan i glasburen på Friskis & Svettis. Klockan 04.55 på morgonen klev hon upp på löpbandet. Vid ettiden hade hon hunnit springa två normala maraton. Det var alltså två maraton kvar till de 16, 2 mil hon bestämt sig för. På bordet bredvid henne fanns energidryck, blåbärssoppa, chips och nötcreme. Nu gällde det bara att besegra sitt eget motstånd mot löpband.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen