Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Avhoppen kan gynna L. För nu krävs tydligare linjer.

Nyamko Sabuni efter helgens partiråd. Vänder väljarstödet upp nu?Bild: Henrik Montgomery/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Även om ledningens linje vann på partirådet i söndags, så förlorade Liberalerna uppenbart också en del. Flera företrädare har under de senaste dagarna lämnat partiet och andra förklarar att de inte kandiderar i nästa års val. De anser sig helt enkelt inte kunna stå bakom ambitionen att bilda en borgerlig regering, även om en sådan kräver stöd från Sverigedemokraterna.
Men för ett parti som ligger under riksdagsspärren i samtliga opinionsmätningar är det viktigaste naturligtvis väljarnas reaktion. Så vad är att vänta för L-ledaren Nyamko Sabuni och hennes partikollegor?
I en undersökning från DN/Ipsos inför partirådet sade sig drygt hälften av L-väljarna vara negativa till att stödja en regering som är beroende av SD. Nu återstår det att se hur många av dessa som fortsätter att stödja L, liksom hur många väljare som eventuellt kommer till.
Aftonbladets Lena Mellin är krass i sin analys: "Det finns inget skäl att rösta på Liberalerna." För dem som vill se en borgerlig regering med SD-stöd är M och KD tydligare politiska alternativ, resonerar hon och pekar på att den röda linje som L säger sig dra i sammanhanget framstår som långtifrån klar.
Så är det förstås – i dagsläget, vill säga. Arbetet med att utforma den nya L-linjen har bara börjat. Det har talats en hel del om att inte tumma på liberala kärnvärden, men desto mindre om exakt vilka de är. Partirådet lyckades inte enas om tolkningen av tilläggsyrkandena i frågan och på landsmötet i november kan den därför åter bli het. Har partiledningen då fortfarande inga tydliga svar att komma med kan det rentav höjas krav på att byta kurs på nytt. Och så länge det råder oklarhet om vägvalet inom partiet kan det inte gärna förväntas att väljarna ska förstå.
Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L har lett till åtskilliga liberala reformer. Därför kräver det sin förklaring vad som får Nyamko Sabuni att tro att det finns utsikt till mer liberal politik i ett samarbete med M och KD som stöder sig på SD. Och blir det förhandlingar i en sådan konstellation lär L-företrädarna, med sina förmodligen ganska få mandat, inte ha mycket att sätta emot hårda krav från betydligt större partier.
SD-ledaren Jimmie Åkessons utgångspunkt är klar. Sverigedemokraterna kommer inte "att utgöra stödhjul åt en regering som inte ger oss inflytande som står i proportion till vår storlek", förklarar han i DN. Och medan SD delar vissa konservativa drag med M och KD räknar Åkesson Liberalerna till sina politiska huvudmotståndare. Så hur tänker sig Sabuni rent praktiskt att hennes parti ska kunna garantera de liberala kärnvärdena?
Det är stora frågor som L står inför. I grund och botten handlar de om att klargöra vad som ger partiet fortsatt existensberättigande. Väljarna måste kort sagt få veta varför de ska ge Liberalerna förnyat förtroende i riksdagen.
Att vända den långvariga trenden med svagt opinionsstöd blir svårt, men därmed inte sagt att det skulle vara omöjligt. Ännu är det förhållandevis långt kvar till valet och väljarsympatierna tycks ha blivit rörligare på senare år. Enligt valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet är nu bara omkring var tionde väljare starkt övertygad anhängare av ett parti.
I det perspektivet behöver det inte vara en nackdel att vissa liberalpartister nu väljer att gå. Uppmärksamheten kring avhoppen skärper i förlängningen kraven på partiledningen att förklara varför den, trots internt missnöje, gör som den gör. Och större tydlighet är just vad Liberalerna förefaller vara i störst behov av just nu.
Gå till toppen