Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: EU borde passa på att styra upp sig.

EU måste orka se förbi corona. Ordförande Charles Michel.Bild: Francisco Seco
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Vad har väl EU gett utöver fred, välstånd och vaccin? En första reaktion på beskeden i höstas om att kommissionen lyckats förhandla väl och för stora mängder vaccin. Unionens coronahandfallenhet för ett år sedan var nästan glömd – tills det stod klart att leveranser uteblev. EU var åter syndabocken.
Det återhämtningspaket som ska få Europa på fötter igen fortsätter att skapa gnissel: skeptikerna passar på att lufta sitt missnöje och påpeka att vi lämnar skulden till våra barn. Utan att nämna att det är barnen som skördar frukterna av investeringen i en hållbar framtid.
EU:s framtidskonferens som sätter igång på Europadagen i maj har redan tonats ned – tolv länder, bland dem Sverige, tycker att unionen inte behöver "inåtvända debatter", att unionen inte åter ska diskutera sig själv.
Tanke nummer ett: klokt. Tanke nummer två: det vore klokt att gå tillbaka in på kammaren och fundera över vad unionen ska vara och vad den ska vara bra för.
EU behövs inte mindre nu än då unionen grundades för att skapa välstånd, bygga fred och stå upp för liberala demokratiska grundvärderingar. Tvärtom. I en tid då en inskränkt nationalism och auktoritära regimer igen griper kring sig och medlemsstater inte längre uppfyller kraven på att vara fullvärdiga demokratier finns skäl att styra upp utvecklingen.
Den mångåriga EU-korrespondenten Annika Ström Melin påminde nyligen i DN om dissonansen mellan två grundläggande artiklar i Lissabonfördraget: artikel 2 om frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer och respekt för de mänskliga rättigheterna – grunden för samarbetet – och artikel 7, som handlar om hur unionen ska hantera en medlem som bryter mot detta. "Atombomben".
Problemet är att artikel 7 samtidigt är tandlös och klumpig: en medlemsstat som "allvarligt och ihållande" bryter mot unionens värden kan förlora rösträtten. Drastiskt – och oanvändbart eftersom detta kräver enighet och Polen och Ungern, som står i fokus, håller varandra om ryggen.
Framtidskonferensen kan förvisso bli ett meningslöst pr-jippo. Eller ta tjuren vid hornen, uppdatera vad EU ska vara – och enas kring vad som ska hända med dem som inte vill stå upp för kärnan i framtiden.
Gå till toppen