Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Emma Leijnse: När skolans mål blev det viktigaste försvann böcker, lärartid och elevhälsa

Styrningen av den svenska skolan handlar om målen: att eleverna ska klara godkänt och att budgeten ska hållas.
Vägen dit, hur skolan ska fungera, är på många sätt väldigt oreglerad i Sverige jämfört med andra länder. Skolans ägare och kommuner får göra lite som de vill. Det är därför vi ser fler islamistskolor men färre läromedel än vi kanske önskar.
I samband med att staten i början av 1990-talet lämnade över ansvaret för skolan till kommunerna och öppnade för friskoleägarna, tog man också bort en massa regler om hur skolan skulle fungera.
För nu var det nya principer som gällde. Vad skolan presterade var det viktiga. Hur man arbetade för att komma dit var inget som de beslutande politikerna behövde lägga sig i. Politikerna skulle sätta målen och se till att budgeten hölls – och gärna se till att verksamheten blev effektivare, det vill säga billigare fast ändå lika bra. Friskolorna tänktes medverka till detta - konkurrens skulle göra skolan billigare och bättre.
För att bereda väg för denna målstyrda effektivitetssträvande skola, försvann till exempel alla statliga regleringar om hur mycket pengar som skulle gå till skolan. Det fick kommunerna bestämma själva. Resultat: stora besparingar på skolan under 1990-talet.
Försvann gjorde också kravet att rektor skulle vara utbildad lärare i den skolform där man var rektor. Det ersattes med formuleringen att rektor ska ha "pedagogisk insikt".
Under många år spelade det heller ingen roll om läraren var utbildad eller inte. Vem som helst dög. Resultat: andelen utbildade och behöriga lärare störtdök, och uppstramningen i reglerna de senaste åren har inte fått utvecklingen att vända.
Det finns inte heller längre några regler om hur många timmar i veckan en lärare ska undervisa. Borta är den reglerade undervisningstiden som skulle säkra att läraren hann förbereda lektionerna ordentligt.
Det spelar ingen roll om barnen har läromedel eller inte. Skolan kan lägga noll kronor på sin läromedelsbudget om den vill. Resultat: andelen av resurserna som går till läromedel har minskat i många år.
Reglerna kring elevhälsa har aldrig varit särskilt tydliga. Lagens uttryck att eleverna ska "ha tillgång till" tolkas så att vissa skolhuvudmän lägger fyra gånger så mycket på elevhälsan än vad andra gör, eller att en skolsköterska på några timmar i veckan ska räcka till 900 elever (som på Sundsgymnasiet i Vellinge).
Vem ska få äga och driva en skola? Det svenska svaret på den frågan har i några årtionden varit: nästan vem som helst. Vilket visade sig bli bland annat våldsbejakande islamistiska extremister bevakade av Säpo, och internationella riskkapitalbolag.
Varje skolenhet ska ha ett bibliotek, var regeln på 1980-talet. Idag heter det att elever ska ha tillgång till skolbibliotek – något som främst friskoleägare har tolkat som att det går bra med en bokhylla i korridoren eller att hänvisa eleverna till närmaste folkbibliotek.
På flera av de uppräknade punkterna är den svenska skolan väldigt löst reglerad, jämfört med många andra länder. Och det har märkts de senaste åren när många kommuner har sparat på skolan; det som inte är reglerat i lag ryker först.
Men politikerna sätter bara de ekonomiska ramarna. I den målstyrda skolan har det reella ansvaret för att hålla budget landat i skolan. Det är rektorerna som måste ta de konkreta besluten att slopa pengar till läromedel eller öka lärarnas undervisningstid. Det är lärarna som måste undervisa större klasser och minska tiden för lektionsplanering.
Dessa besparingar går ut över alla elever men drabbar främst dem som redan är svaga – skillnaderna i skolan ökar. I början av 1990-talet var den svenska skolan på topp rent prestationsmässigt. Efter två decennier av målstyrning, 2012, fick svenska elever de sämsta resultaten någonsin i Pisa.
De senaste åren har regeringar varit igång med att återreglera hur skolan ska drivas: elevhälsa, läromedel, rektorsutbildning, skolbibliotek, lärarbehörighet, ägarprövning för friskolor.
Och i de precis avslutade avtalsförhandlingarna mellan lärarfacken och arbetsgivaren SKR, har lärarfackens främsta krav varit en återreglering av lärarnas tid för planering och uppföljning, för att förbättra arbetsmiljön.
Målstyrningen finns dock kvar. Och av de två målen – godkända elever och en budget i balans – är det tydligt vilket som rankas högst. För kommuner sparar på skolan, och privata ägare tar ut vinst, trots många obehöriga elever i deras skolor.
Gå till toppen