Vilka funktioner i samhället ska prioriteras när elnätet når sin maxkapacitet? Vad händer den dag då elen inte räcker till alla? Detta är frågor som har blivit allt mer aktuella i takt med att elbristen i Skåne har blivit mer och mer påtaglig.

Den skånska elbristen har redan fått konsekvenser, till exempel har bageriet Pågen tillfälligt behövt pausa sina expansionsplaner, plaståtervinningsföretaget Polykemi överväger att flytta sin produktion utomlands och ventilationsföretaget Lindab har valt att investera i bland annat Tyskland och Danmark istället för i Skåne. Samtidigt har datorjätten Microsoft fått klartecken av Staffanstorps kommun att bygga ett energislukande datacenter i Staffanstorp, något som kommer att påverka elförsörjningen i hela regionen.

För att lättare förstå denna utveckling där stora elkonsumenter konkurrerar ut mindre, vill vi införa ett nytt begrepp: energigentrifiering. Med energigentrifiering menas en process där stora elkonsumenter, som till exempel datacenter och tunga industrier, ”roffar åt sig” den tillgängliga kapaciteten i elnätet. Mindre verksamheter i regionen konkurreras ut eftersom deras elförsörjning inte kan garanteras. När det sker får de välja mellan att antingen fortsätta under begränsade förutsättningar, eller flytta till en annan del av landet eller utomlands där elförsörjningen är garanterad.

Energigentrifieringen i Skåne och Sverige beror på:

• Ett ökat elbehov. Sveriges elkonsumtion förväntas öka de kommande åren, och det är främst elektrifieringen av transporter och industrier, en ökad urbanisering, och digitaliseringen av samhället som ligger bakom ökningen. Efterfrågan på el förväntas öka kraftigt även från en helt ny industri: datacenter. Datacenter kan närmast beskrivas som stora lagerlokaler med servrar som processar och förvarar all den data som laddas upp till ”molnet”. Ett stort datacenter har en elförbrukning motsvarande en mindre stad.

• Ett gammalt regelverk. Regelverket som styr nya anslutningar till elnäten är inte anpassat efter dagens behov, eftersom det undviker ett aktivt ställningstagande. När en ny verksamhet som kräver en större mängd el begär anslutning till elnätet skickar den en ansökan till den regionala eldistributören, till exempel Vattenfall, Eon och Elevio. I regelverket, som ingår i ellagen, står att eldistributören inte får beakta verksamhetens ändamål utan alla beslut om nyanslutning måste ske icke-diskriminerande och objektivt. I praktiken innebär det ”först-till-kvarn”,det vill säga attden som först inkommer med sin ansökan blir först ansluten till elnätet.

Så som situationen är idag, när elnätets kapacitet är begränsad, kan regelverket leda till allvarliga problem. Eftersom det är först-till-kvarn finns risken att internationella företag konkurrerar ut lokala verksamheter vilket vi redan sett tendenser till, men framför allt riskerar regelverket att snedfördela tillgången till el i samhället. Vad sker den dag då samhället inte kan investera i till exempel järnväg och annan infrastruktur därför att tillgänglig nätkapacitet upptas av datacenter?

För att samhället inte ska hamna i ett sådant scenario föreslår vi två åtgärder:

• Det bör så snart som möjligt inledas ett samtal kring vilka verksamheter som ska få prioriterad anslutning till elnätet när elförsörjningen är begränsad. Alla påverkade aktörer ­­— regioner, kommuner, invånare, småföretagare, datacenter ­­— måste vara med och föra fram sina perspektiv. Energimarknadsinspektionens pågående arbete med att ta fram nätutvecklingsplaner för de kommande 5–10 åren är en bra början men löser inte hela problemet.

• Datacenter och andra digitala industrier medför stora påfrestningar på elnätet. En kortsiktig lösning kan därför vara att lagstifta om att dessa verksamheter måste vara delvis självförsörjande genom egen elproduktion.

Samtalet om hur Sveriges elförsörjning bäst utformas och vilka verksamheter som ska ha prioritet till elnätet då tillgången är begränsad måste starta redan idag. Att vi alla förblir passiva och låter rådande mekanismer styra har visat sig vara otillräckligt. Om inget görs kommer dagens situation i värsta fall att leda till energigentrifiering.

Frans Libertson, doktorand vid Internationella miljöinstitutet på Lunds universitet.

Jenny Palm, professor vid Internationella miljöinstitutet på Lunds universitet.

Julia Velkova, biträdande universitetslektor vid institutionen för teknik och social förändring på Linköpings universitet.