Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Elevernas kunskapsnivå i matematik har sjunkit alarmerande på senare år

Jag tror att vi måste leta orsaker i att den allmänna tidsandan helt enkelt har förändrats och att många elever inte längre är vare sig motiverade eller vana vid att ta den tid som krävs för att sätta sig in i abstrakta problemställningar. Det skriver Jörgen Nilsson. Bilden visar digital matteundervisning där eleverna räknar med hjälp av appar och digitala spel på ipads och smarta telefoner.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Att matematik inte är skolans bästa gren, som Peter Fredriksson (Skolverket) uttryckt, är väl de flesta överens om. Men när det kommer till orsak och lämpliga åtgärder går åsikterna vitt isär bland både politiker, lärare och övriga tjänstemän inom skolvärlden. Redan på Fredrik Reinfeldts tid uppmärksammades problemet och den enkla lösningen var då att öka antalet lektionstimmar i matematik. Så här i backspegeln kan man lugnt konstatera att fler lektionstimmar knappast haft någon avgörande effekt på elevernas kunskapsnivå.
Efter att ha återvänt till skolan som lärare efter många år inom industrin, slogs jag av hur mycket och på gränsen till alarmerande den genomsnittliga kunskapsnivån i matematik sjunkit under dessa år. Vad beror då detta på? Knappast har väl lärarna blivit sämre!? Elevernas studiekapacitet och intellektuella förmåga har väl knappast heller den försämrats!? Läromedlen skiljer sig väl inte så mycket från förr!? Visst har problem med integration, segregation och utanförskap spelat roll men varför har då inte andra skolämnen drabbats i motsvarande grad?
Jag tror att vi måste leta orsaker i att den allmänna tidsandan helt enkelt har förändrats och att många elever inte längre är vare sig motiverade eller vana vid att ta den tid som krävs för att sätta sig in i abstrakta problemställningar. Internet med Youtube, Google och sociala medier har säkert bidragit till en ökad medvetenhet men kanske samtidigt en viss förslappning hos den enskilda individen. Samtidigt har skolans pedagogik förts in på en väg mot ökad diskussion och ifrågasättande på bekostnad av renodlad kunskapsinhämtning och utantilläxa. Att plugga in baskunskaper har blivit något fult och man sätter gärna både formelblad och digitala verktyg i handen på väldigt unga elever. I många andra skolämnen kan denna inriktning säkert vara befogad men i matematikämnet har den tyvärr blivit förödande. Ända upp i gymnasiet möter man inte sällan elever som aldrig lärt sig multiplikationstabellen. Många skriver och skissar så illa att de omöjligt kan få någon struktur i sin matematiska problemformulering.
Det måste enligt min mening till ordentliga krafttag för att komma till rätta med dessa problem. Vi bör skapa en helt ny struktur för undervisning och kunskapskontroll i matematikämnet där staten och Skolverket måste ta ett huvudansvar. Med ett alltför stort delegerande till lokala huvudmän i den svenska skolan kommer vi få mycket svårt att få bukt med problemen. Jag redovisar här ett antal tänkbara åtgärder för vidare diskussion hur vi kan förbättra situationen.
Skolverkets ansvar: Skolverket bör i detalj redovisa vilka kunskapskrav som gäller för varje enskild årskurs i grundskolan. Kunskapskraven bör noggrant följas upp genom att ersätta alla lokalt konstruerade prov med ett antal mindre nationella prov under varje läsår. Både föräldrar och elever (och kanske i synnerhet de som av någon anledning byter skola) ska kunna försäkra sig om vilken kunskapsnivå som förväntas av dem för en viss årskurs.
Betyg och bedömning: Betygsansvaret tas bort från läraren och betyget baseras endast på de resultat som eleven presterar på de nationella proven (som alltså bör vara fler och mindre omfattande under läsåret). Vi får på köpet ett rättssäkert betygssystem samtidigt som läraren helt kan fokusera på att stödja eleven inför dessa nationella prov/examina. Lärarens dubbla roll som både coach och bedömare är i sig inget unikt för matematikämnet men kan inte desto mindre ifrågasättas.
Fokus på baskunskaper: Man bör redan i de lägsta årskurserna fokusera på baskunskaper och vikten av att skriva, strukturera och dokumentera sitt arbete på ett tydligt och noggrant sätt. Diskussion och ifrågasättande bör ges en mindre roll i de lägre årskurserna till förmån för mer konkret kunskapsinhämtning och där det behövs också utantilläxa. Välskrivning och bild/teckning bör återfå en del av sin status i vår annars så digitala värld.
Algebrans särställning: Införandet av algebra bör tidigareläggas. Grundläggande algebra bör kunna initieras så smått redan i mellanstadiet. Att kunna använda sig av symboler på ett naturligt sätt är fundamental för elevens fortsatta utveckling i matematikämnet. Med ett för sent införande blir uppförsbacken alltför snabb och brant för många elever när de når gymnasiet.
Betygsgränser vid antagning: Krav på lägsta betyg i matematik och även svenska bör införas för antagning till de högskoleförberedande gymnasieprogrammen. Exakt var gränsen ska ligga kan diskuteras men det är uppenbart att betyget E från grundskolan inte är tillräckligt för att kunna tillgodogöra sig gymnasiematten på ett tillfredsställande sätt. I sin välvilja att släppa in eleven skjuter man i många fall bara problemet framför sig vilket inte sällan leder till onödigt mycket stök i klassrummen och en ofullständig gymnasieexamen. Grundskoleelever som inte uppfyller betygskraven bör istället ges möjlighet till ett extra förberedande studieår innan de slussas vidare till fortsatta studier.
Jörgen Nilsson
Gymnasielärare matematik
Helsingborg
Gå till toppen