Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Marika Rasmusson: Hon är 16 år och vet redan hur kvinnor som anmäler kränkande män uppfattas

Hon är 16 år. En man som är minst dubbel så gammal kommenterar hennes kropp när hon och hennes kompis besöker ett stort skånskt köpcenter. Mannen är där med en arbetskamrat, de har båda kläder med tydlig logotyp. När 16-åringen kommer hem berättar hon för sin mamma. Mamman blir rasande, såsom en vuxen människa som tycker att alla ska behandlas med respekt kan bli. Den fly förbannade mamman ringer till företaget där mannen jobbar och berättar vad som hänt. Företagets representant lyssnar och frågar sedan: “Men gjorde han något?”

Den nu rejält fly förbannade mamman svarar att hon ju precis har återberättat allt. I luren hör hon: “Jamen, gjorde han något? Rörde henne eller var hotfull?” Mamman baxnar. Kräver sedan att företaget begär ut övervakningsfilm från köpcentret men svaret blir nej. Inte utan en polisanmälan. Mamman lägger på och undrar ut mot världen: “Rörde henne? Vad är det för fråga? Denne man antastade min dotter på ett obehagligt sätt. Hon blev mycket illa till mods, kände sig påhoppad och ofredad. Är det inte tillräckligt?!”
Frågan är befogad. Mannen frågar efter den unga kvinnans ålder, vill veta var hon bor och, när hon instinktivt drar jackan om sig för att freda sig mot det verbala antastandet, ber henne att inte skyla sig. Hon ska visa upp sig, för hon är så snygg. Detta säger han till henne. Detta är vad han gör. Det borde vara mer än nog.
Mannens kollega får honom till slut att backa. Kvar står de två ungdomarna. 16-åringen har en sak klar för sig när hon kommit hem igen: Hon vägrar göra polisanmälan. Säger att hon inte har råd att samla på sig några anmälningar för sexuella övergrepp, kränkningar och liknande. Skulle hon någon gång i framtiden råka ut för ett grövre sexuellt fysiskt övergrepp skulle tidigare anmälningar vara till hennes nackdel – och till förövarens fördel. Hon har hört på nyheterna de senaste veckorna att kvinnors trovärdighet minskar om de tidigare har anmält övergrepp.
Jag känner inte den unga kvinnan, men hennes resonemang är fullt begripligt. Hennes mamma respekterar hennes ovilja att anmäla och sammanfattar läget: “Jag har alltså en dotter som redan i tonåren anar svagheten i rättssystemet och hur kvinnor, som faktiskt gjort det rätta och anmält, uppfattas. Två frågor kvarstår: Gjorde han något? Svar: Ja. Kan vi göra något åt det? Svar: Nej.”
Ska denna krönika sluta på detta vis? Med en massiv känsla av övergivenhet? Med uppgivenhet blandat med ursinne över sakernas tillstånd 2021 i Sverige? Ja, faktiskt. Jag önskar att jag kunnat addera något trösterikt. Åtminstone något hoppfullt i den sista meningen. Men så icke.
Gå till toppen