Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Nu kommer inte delegationer från andra länder för att lära av Sverige

Många känner sig inte längre komfortabla med, eller stolta över att vara svensk, menar insändarskribenten. Bilden är tagen efter ett bombdåd på Slottshöjden i Helsingborg förra våren.Bild: Johan Nilsson/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Som Sverige ser ut idag med ständigt återkommande rapporter om skjutningar, sprängningar, överfall, misshandel, rån, långa väntetider i sjukvården och problemen i skolan, gör att majoriteten inte känner sig komfortabla med och eller stolta över att vara svensk.
Det är nu ganska många år sedan det kom folk från andra länder och ville se och lära hur Sverige har löst aktuella problem. Nu kommer de istället för se och lära kring vilka fel som har gjorts i Sverige för att själva undvika att göra samma fel.
Det stora problemet är att de som är valda att ta hand om och besluta om nödvändiga åtgärder för att stoppa förfallet, i många aktuella och nämnda frågor, har en helt annan uppfattning än majoriteten av medborgarna.
De politisk valda representanterna anstränger sig mer för att deras högst personliga uppfattning ska genomföras än vad majoriteten av folket anser. En sådan fråga är invandringen som under många år har varit alldeles för stor och bör pausas under minst fem år för att bättre ta hand om dem som redan finns här.
Coronapandemin har tyvärr också klart visat att Sverige inte har någon ledning som kan hantera kriser som denna. Det tråkiga och som tyvärr kännetecknar nuvarande regering, är att de inte vill kännas vid tidigare misstag och lära av dessa som exempelvis Tsunamikrisen.
Regeringens ministrar med Löfven i spetsen gömmer sig bakom myndigheterna och ansvarsfördelningen mellan regering, regioner och kommuner. Det har visat sig vara förödande. Representanterna, för nämnda tre med beslutanderätt, skyller i princip bara på varandra och oavsett vad de beslutar så görs det aldrig tillräckligt. Ofta följs det inte heller upp om besluten har haft någon effekt. Det är en stor skillnad mot näringslivet, där effektiviteten är avgörande. Att merparten av dem också saknar både en kvalificerad utbildning och erfarenhet från arbete i privat och offentlig verksamhet, torde vara en av flera förklaringar.
Jag tillhör en generation som fick lära oss några för livet viktiga saker: ärlighet, ordning och reda, göra rätt för sig och alltid göra sitt bästa.
Sverige var för många, många år sedan en förebild för många länder, idag är det tyvärr på väg att bli dess motsats. Sveriges politiker vill gärna framhålla vårt land som en framstående kunskapsnation som vi var för något årtionde sedan, men idag torde vi inte ens vara bland de tio mest framstående länderna.
Socialdemokrater och andra vänsterpolitiker beklagar sig ofta över att skillnaden mellan samhällsklasserna har ökat och en av anledningarna är att det idag är färre som kommer från arbetar- och lägre tjänstemannahem som skaffar sig en kvalificerad utbildning än det var när jag var ung. Detta innebär också att det är stor brist på personal med en kvalificerad utbildning och det kommer att försämra förutsättningarna för en positiv utveckling.
Det är min förhoppning att den pågående coronakrisen ska leda till att fler personer med kvalificerade utbildningar och flera års erfarenhet av arbete i privata och offentliga verksamheter ska engagera sig i politiken för att vända den nedåtgående trenden.
Det behövs friskt blod i de politiska partierna för åstadkomma en nödvändig förändring för att Sverige inte ska bli ett land inte längre tas på allvar. Det är tråkigt och inte speciellt upplyftande att vi är på väg utför. Det är en erfarenhet som jag tyvärr har upplevt under ganska många år i mitt utlandsrelaterade arbete.
40-talist
Gå till toppen