Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Varför måste Gormans dikt översättas av en icke-vit holländare?”

Förutom Coca-Cola är protestkulturen en av USA:s mest framgångsrika exporter genom åren. Det skriver författaren Ian Buruma.

Den amerikanska poeten Amanda Gorman fick stort genomslag när hon läste sin dikt ”The Hill We Climb” under president Joe Bidens installation i januari.Bild: Patrick Semansky
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Poeten Amanda Gorman berörde miljoner människor när hon läste sin dikt The Hill We Climb under Joe Bidens installation som USA:s president. Därför bad en ledande förläggare i Nederländerna en känd romanförfattare och Booker pris-vinnare att översätta boken.
Valet av Marieke Lucas Rijneveld, som är vit och identifierar sig som icke-binär, utlöste omedelbart protester bland svarta aktivister, som krävde att en svart poet översätts av en svart översättare. Rijneveld backade från uppdraget.
På andra sidan jordklotet, i Japan, har lokala anhängare av den högerextrema amerikanska konspirationsrörelsen Qanon lanserat egna varianter av stolligheter utöver den vanliga, alltså att Trump lurades på segern i presidentvalet. De tror också att illasinnade utlänningar styr Japan från kulisserna, att kejsarfamiljen bär ansvaret för allt från atombomberna som fälldes över Japan i andra världskrigets slutskede till det förödande jordskalvet som drabbade landet 2011.
På gott och ont är USA:s kulturella inflytande fortfarande starkt i världen. Trots Kinas uppgång, EU:s stora rikedomar och det sorgliga skådespel som Trumps presidentperiod utgjorde, blickar människor världen över fortfarande mot USA för att få kulturella och politiska impulser.
Förr var det oftast konservativa som oroade sig över USA:s inflytande. Kulturkonservativa européer och japaner föraktade under mellankrigstiden den vulgära amerikanska kommersialismen, det brokiga blandade immigrantsamhället och den oputsade liberalismen som präglade landets politiska institutioner. USA sågs som ett hot mot den sociala ordningen, etnisk homogenitet och finkulturen.
Men politiska extremister hittar alltid något att enas kring. Yttersta vänstern ogillar också starkt ”Coca-kolonisationen”, den amerikanska kapitalistiska kulturens genomslag i världen.
Förutom Coca-Cola är protestkulturen en av USA:s mest framgångsrika exporter genom åren. Den amerikanska revolutionen inspirerade den franska. När studenter världen över på 1960-talet demonstrerade mot USA:s imperialism och kriget i Vietnam, gjorde de som studenterna i Berkeley och Columbia och lyssnade på amerikanska protestsånger. Även anti-amerikanska politiker, som exempelvis Andreas Papandreou i Grekland, hämtade många politiska idéer från amerikanska universitet.
Det i USA som attraherat flest runt om i världen är frihetstanken. Trots det amerikanska samhällets många tillkortakommanden, som rasismen och utbrotten av moralpanik, så är det löftena om ekonomisk, politisk, konstnärlig och sexuell frihet som lockar människor. Under 1930- och 1940-talen sökte sig vänstersinnade flyktingar från Nazityskland ofta till USA, medan mer konservativt inriktade föredrog Storbritannien.
Man kan ju undra om dagens influenser från USA handlar om ökad eller om minskad frihet. En del hävdar att kritiska studier av ras – critical race theory – och könspolitik som just nu dominerar universitet och medier vidgar friheten, särskilt för sexuella och etniska minoriteter. Men mycket har rötter i den amerikanska historiens trauman, liksom kraven på offentlig försoning som kommer ur religiösa traditioner i USA.
Kan dessa strömningar i amerikansk kultur lätt glida in i samhällen i andra delar av världen?
Har den amerikanska besattheten av identitet och representation samma betydelse i länder med en helt annan historia? Varför måste Gormans dikt översättas av en icke-vit holländare? Och varför måste en fransk skola som fått namn efter en kvinnlig fransk matematiker, Sophie Germain, döpas om efter en afroamerikansk aktivist, Rosa Parks?
Man kan också fundera på om det ökar friheten att böcker skrivna av klassiska västliga författare lyfts ut från klassrummen. Skälen sägs vara social rättvisa och avkolonialisering. En form av kulturprotest är det ju, men den ideologiska iver som driver en stor del av aktivismen kring ras, kön och identitet i USA ekar av folkliga rörelser från förr, som puritanism, kvasireligiös hänryckning och intellektuell intolerans, kort sagt raka motsatsen till ökad frihet.
Vänsterextremismen speglas och förvärras på högerkanten. Om väckelsekulturen sköljer över universitet och medier i länder utanför USA, så gäller det även de mer förskräckande följderna av galenskap inom den politiska högern, det som historikern Richard Hofstadter kallar paranoiatrenden i amerikansk politik.
Trumps inskränkta, invandringsfientliga och öppet rasistiska retorik har inspirerat en mängd auktoritära politiker i tidigare stabila demokratiers utmarker. Framväxten av Qanon i Japan är det tydligaste exemplet på den amerikanska paranoians spridning utomlands.
Man kan och bör kanske vara optimist och säga att moralpaniken i USA blåser över och förnuftet segrar. Det är tänkbart att Bideneran kan matta trumpismen så att toleransen, som utmärkt det amerikanska intellektuella livet, kan blomma upp igen. Det kan rent av hända i USA, medan de skadliga effekterna fortfarande härjar i andra länder. För USA:s och världens skull måste man hoppas att det sker så snart som möjligt.
Ian Buruma,författare vars senaste bok heter The Churchill Complex: The Curse of Being Special, From Winston and FDR to Trump and Brexit.
Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Gå till toppen