Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Att äldre personer är mer teknikfientliga än yngre vuxna stämmer inte.”

Det är av största vikt att myndigheter, företag, banker och andra som erbjuder digitala tjänster och produkter eller säljer digital teknik tar sitt ansvar och tillhandahåller användarvänliga lösningar som passar alla – oavsett ålder – för att ingen ska hamna i digitalt utanförskap.
Det skriver fyra forskare vid Centre for Ageing and Supportive Environments och institutionen för hälsovetenskaper vid Lunds universitet.

Mest negativa till digital teknik är de medelålders (50–59 år) som måste jobba hemifrån under pandemin, skriver forskare vid CASE och institutionen för hälsovetenskaper på Lunds universitet.Bild: Martina Holmberg / TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Digitalt utanförskap är inte nödvändigtvis beroende av ålder. Stereotyper om att vissa grupper, särskilt äldre personer, är mer teknikfientliga än yngre vuxna stämmer inte. Det visar en enkätstudie med 3 000 deltagare vid Lunds universitet.
Stereotyper måste ifrågasättas för att inte fler – oberoende av ålder – ska hamna i digitalt utanförskap.
Redan före pandemin fokuserade vi i forskningsprojektet GenerationTech vid CASE, ett centrum för forskning om åldrande, vid Lunds universitet, på tre generationers attityder till och användning av digital såväl som annan teknik. Vi valde åldersgrupperna 30-39, 50-59 och 70-79 år.
I början av pandemin insåg vi vikten av att undersöka hur människors attityder påverkades av den snabba digitaliseringen, och tog initiativ till en enkätstudie med 3 000 internetanvändande män och kvinnor från Kantar Sifos webbpanel. 
De preliminära resultaten visar, i kontrast till gängse stereotyper i samhället, att den äldsta gruppens (70-79 år) attityder till digital teknik liknar övriga generationers. Mest negativa är de medelålders (50–59 år) som måste jobba hemifrån under pandemin.
Även en tidigare enkätstudie inom GenerationTech (med 3 600 deltagare) visar att attityder till digital och annan teknik inte alltid är i linje med åldersstereotyperna. Människor inom en generation delar visserligen attityder, men skiljer sig också åt. En 70-årings användning och uppfattning mer kan likna en 30-årings än jämnårigas - och omvänt.
Vår studie visar att människor i alla åldrar ifrågasätter varför ansvaret för att skaffa sig digital kompetens framför allt ligger på individen själv. Liksom att digitala tjänster ofta införs utan att alternativ eller stödinsatser erbjuds.
Utan mer organiserat stöd finns en uppenbar risk att människor oavsett ålder hamnar utanför den digitala utvecklingen. Långt ifrån alla kan få hjälp av släkt eller vänner.
Det organiserade stödet ska inte ske utifrån hur gamla människor är. Personer i alla åldrar kan ha liknande behov och förutsättningar.
En diskussion om våra studiers preliminära resultat tillsammans med företrädare för seniororganisationer, bostadsbolag, Region Skåne, kommuner och arkitektbolag visade på ytterligare brister och gav upphov till förslag på åtgärder. Ett exempel är att trots att tillgång till internet i bostäder bör vara lika självklart som vatten, avlopp eller el har långt ifrån alla råd med det.
Deltagarna i våra studier upplever dagens tekniska prylar som komplicerade med mängder av funktioner och vad som skulle kunna betecknas som ”lull-lull”.Enkel, hållbar och användarvänlig teknik med funktioner som fyller basala behov, men ändå ligger i teknisk framkant, efterlystes. Vad som behövs är produkter och tjänster utan finesser som fördyrar eller gör dem mer komplicerade än nödvändigt. Utvecklas sådana produkter kan det bidra till att fler har råd med och kan tänka sig att använda ny teknik även om de har begränsad digital erfarenhet. Dessutom betonar 80 procent av våra deltagare vikten av att användare involveras i utvecklingen av digital teknik och tjänster.
Våra huvudsakliga slutsatser är att:
• Ålderism kring digital teknik bör ifrågasättas och motverkas.
• Organiserat och behovsanpassat stöd är av stor vikt för personer i alla åldrar som annars riskerar digitalt utanförskap.
• Nya tjänster behöver tas fram för att öka människors digitala kompetens.
• Bredband och wifi bör vara lika självklart som el eller vatten i bostäder. Riktade insatser till socioekonomiskt svaga hushåll kan därför behövas.
• Användare bör involveras i teknikutveckling. Det gynnar utveckling av enkla, hållbara och användarvänliga produkter och tjänster utan fördyrande finesser eller utformning som försvårar för personer med begränsade förutsättningar och begränsad digital erfarenhet.
Det är alltså av största vikt att myndigheter, företag, banker och andra som erbjuder digitala tjänster och produkter eller säljer digital teknik tar sitt ansvar och tillhandahåller användarvänliga lösningar som passar alla – oavsett ålder – för att ingen ska hamna i digitalt utanförskap.
Sofi Fristedt, biträdande forskare och docent i hälsa och vårdvetenskap.
Susanne Iwarsson, professor i gerontologi
Charlotte Löfqvist, docent i arbetsterapi
Steven Schmidt, docent i medicinsk psykologi.
Samtliga är aktiva vid Centre for Ageing and Supportive Environments (CASE) och institutionen för hälsovetenskaper vid Lunds universitet
Gå till toppen