Penderecki fick sitt internationella genombrott åren runt 1960 med en serie klangligt experimentella orkesterverk och räknades som en av de ledande avantgardisterna inom den så kallade ”nya polska skolan”. Under 70-talet vände han sig bort från denna stil och intresserade sig istället för stort upplagda symfoniska former, gärna med återkoppling till tonalitet och uttalad nyromantik. Det resulterade i ett flertal stora operor, kör- och orkesterverk samt åtta symfonier. Dessa tillkom delvis omlott, och den sista att bli färdig strax före hans bortgång för drygt ett år sedan var den sjätte.