Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: “Storbankerna måste tvätta byken i klimatfrågan.“

När Annika Winsth och andra företrädare för storbankerna öppnar munnen om ansvar i klimatpolitiken borde de börja med att sopa rent framför egen dörr. Det skulle vara ett första steg mot att etablera en trovärdighet i frågan, skriver Pär Holmgren (MP), EU-parlamentariker.

Nordeas chefekonom Annika Winsth. När hon och andra företrädare för storbankerna öppnar munnen om ansvar i klimatpolitiken borde de börja med att sopa rent framför egen dörr, skriver Pär Holmgren (MP).Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Nyligen anklagade Nordeas chefekonom Annika Winsth regeringen för populism i klimatfrågan. Hon ansåg att arbetet går för långsamt och att regeringens vårbudget inte bidrar tillräckligt till “den gröna återstart som regeringen gärna pratar om”.
Jag är den första att hålla med om att det behövs mer och tydligare klimatpolitik. Den politik regeringen steg för steg genomför hade inte varit möjlig utan Miljöpartiets deltagande, men tyvärr måste Miljöpartiet kompromissa med andra partier inom regeringssamarbetet. Klimatfrågan är akut och både Sverige och EU behöver dra upp tempot i klimatpolitiken rejält.
Men Annika Winsths kritik skaver betänkligt. Gång på gång anlitar medier storbankernas chefekonomer som oberoende experter för att kommentera både ekonomisk politik och klimatpolitik, trots att storbankernas eget agerande är långt ifrån hållbart.
Nordea har stöttat fossilbolagen genom lån och investeringar motsvarande 151 miljarder kronor - bara under de senaste åren (128 miljarder i lån och 23 miljarder i investeringar). Än värre i jakten på att förstöra planeten är Nordeas konkurrent SEB, som lånat ut 150 miljarder till fossilbolag och investerat 8 miljarder under samma tidsperiod. SEB har dessutom gett miljardlån till de tyska kolkraftbolagen RWE och Uniper och till det schweiziska bolaget Glencore, som är förknippade både med barnarbete i koboltgruvor i Kongo, korruption och skatteflykt.
Dessutom bidrar storbankerna till att förstöra världens allra mest känsliga miljöer, Arktis. Om ekosystemen där rubbas kan det få förödande effekt på klimatet.
I slutet av förra året hade Swedbank, SEB, Danske Bank och Nordea lånat ut totalt 25 miljarder kronor till Lundin Energy för oljeborrning i Arktis. Det har skett trots att till exempel Swedbank har skrivningar i sina riktlinjer om att oljeutvinning i Arktis ska undvikas.
Det går tyvärr inte att lita på vad bankerna säger. De talar fint om hållbarhetskrav vid utlåning och investeringar, om att göra det enklare för småsparare att se var deras pengar hamnar och om att hjälpa pensionssparare att göra hållbara val. Men ofta är detta bara tomma ord.
Svenska storbanker är inga neutrala röster i klimatdebatten. De försöker framställa sig själva som progressiva, men är genom sin verksamhet avgörande för att klimatutsläppen kan fortsätta. Argumenten om att ”skulle inte vi låna ut pengar, så skulle någon annan göra det”håller inte. Sverige och EU har visat vägen i klimatpolitiken globalt. Det visar exempelvis den årliga rankning den globala miljöorganisationen Climate Action Network (CAN) gör. I den finansiella sektorn är däremot svenska storbankers agerande något att skämmas för.
När Annika Winsth och andra företrädare för storbankerna öppnar munnen om ansvar i klimatpolitiken borde de börja med att sopa rent framför egen dörr. Det skulle vara ett första steg mot att etablera en trovärdighet i frågan.
Pär Holmgren (MP), EU-parlamentariker.
Gå till toppen