Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Håkan Hermodsson

Minnesord över Håkan Hermodsson 1936 - 2021

Håkan Hermodsson och hans tre bröder fick en uppväxt, som var få förunnad. Föräldrarna, M.H.Hermodsson och Ingeborg Hermodsson/Larsson var kunniga och duktiga i sina yrken, lant- och tegelbrukare resp. skolköks-lärarinna och var kulturellt och språkligt välbildade.
Håkan var otroligt djärv och våghalsig. Vi lekte i bruket och klättrade i torkladornas ställningar, när bruket ”låg i malpåse” under krigsåren. I ”Bruksdammen” kunde vi bada, fånga kräftor, och åka skridskor på vinterisen. Han fick också uppleva tegelbrukets sista år, 1947, då det var utarrenderat och därefter nerlagt och delvis rivet. Skorstenen fick han långt senare restaurerad som industriminne och på ugnen lade han plåttak.
Han var så väldigt engagerad i lantbruket, att han tidigt en morgon hämtade hem fem ardennerhästar på en gång från betet till dagens arbete när han var bara 11 år gammal.
Många år senare var Håkan väl förtrogen med brukningen av den styva lerjorden på Tegelberga, varifrån han kunde se Söderslätts lättbrukade jordar.
Det var ofta ett farligt arbete med hästar, som skenade. En gång körde han hem med en tom vattentunna, hästen skenade och Håkan hade inte en chans, att hålla igen den eftersom han stod lodrät framför tunnan, så han hoppade av, men föll och släppte inte tömmarna utan släpade med tills ett järnbeslaget hjul rullade över hans arm, men den blev inte bruten – bra material.
När vi senare som vuxna träffades och talade om dessa minnen kom ofta frågan: ”Att vi överlevde?” Jo, det gjorde vi och vi lärde oss, att vara försiktiga.
1954 fick han som 17-åring följa med sin två år äldre bror till Falster. Håkan stannade ett halvår på en gård med lantbruk och maskinstation i Tjäreby och fick köra runt på Falster för att pressa halm åt öns lantbrukare. Han blev känd som den arbetsamme och duktige svensken, som kunde lava stora halmlass och spela fotboll, (efter en karriär i Minnesbergs fotbollslag). På fritiden träffades vi två bröder ofta och hade mycket trevligt. Det blev även en tvådagarstur från närbelägna Gedser till det sönderbombade Hamburg.
I ”Farmors Skog” vid Vinslöv fanns mycket att göra, särskilt i den lilla bäcken med dess små vattenfall. Vi brukade stanna där en vecka och efterhand blev det skogsarbete för Håkan. Han körde flera gånger de 11 milen med traktor och två vagnar för att lämna något där och ha brännved med tillbaka till Tegelberga. En vinter körde han iväg i snöoväder med en häst på en vagn för att dra ut timmer ur skogskärren. Han stannade en vecka och bodde i det gamla boningshuset, kallt och primitivt. Far var med honom några dagar. 
Håkan skrev gärna brev om vad som hänt på Tegelberga när jag var utomlands eller skrev och berättade om sina upplevelser när han var bortrest.
Många gånger besökte han sin äldre bror, som bor i granngården till ”Farmors Skog” och han var mycket intresserad av skogsskötseln. Senast var det på sensommaren 2020, då han ville komma tillbaka på våren. Så blev det inte. De stora farorna hade han klarat, men ett litet uselt virus tog hans liv.
Det är en förmån, att ha haft Håkan till bror. Saknaden är otroligt stor.
Svenne Hermodsson, Håkans bror.
Gå till toppen