Oftast när en författare dör kan själva döden kännas privat. Det blir kletigt att tala om en människa man inte kände, det blir abstrakt att sörja litteraturen – den finns ju kvar. Med Yahya Hassan är det annorlunda. När den 24-åriga danska poeten hittades död för ett år sedan var det uppenbart för de flesta som följt honom att det fanns en kollektiv sorg, och en kollektiv skuld, att tala om.