Annons

Annons

”Berättelsen om Taiwan, Kina och USA – och historiens spöken.”

Opinion

Vad som händer med Taiwan skulle kunna vara ett resultat av ett chicken race mellan två supermakter – folkrepubliken Kina och USA. Det skriver den nederländsk-amerikanske författaren Ian Buruma.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Skulle USA vara berett att riskera ett katastrofalt krig mot folkrepubliken Kina för att skydda republiken Kina, mer känt som Taiwan? President Joe Biden presenterade nyligen sin vision. Han ser rivaliteten mellan folkrepubliken och USA som en global konflikt mellan demokrati och autokrati, och republiken Kina är obestridligen en av Asiens mest framgångsrika demokratier.

1954 hotade president Dwight D Eisenhower med att använda kärnvapen efter att Kina beskjutit en klippig liten ö nära Taiwans kust med granater, när republiken Kina fortfarande var en militärdiktatur. Men saker och ting var annorlunda då.

USA var bundet av en pakt att försvara Taiwan. Det förändrades efter 1972, när president Richard M Nixon gick med på att Taiwan var en del av ”ett Kina”, och president Jimmy Carter 1979 upphävde försvarsavtalet. Huruvida USA fortfarande skulle utkämpa ett krig över Taiwan har blivit en fråga föremål för vad Henry Kissinger för länge sedan kallade ”strategisk tvetydighet”.

Som ett resultat blir amerikanska militära åtaganden i Östkinesiska havet ytterst egendomliga. Ett försvarsavtal med Japan förpliktigar USA att försvara några obebodda klippor kallade Senkaku-öarna (eller Diaoyu-öarna på kinesiska) men inte det demokratiska Taiwan och dess 23 miljoner invånare.

Det finns praktiska skäl till att en kinesisk militärattack mot Taiwan fortfarande skulle kunna provocera fram ett krig med USA. Kinas kontroll över Östkinesiska havet skulle vara ett hot mot Japan och Sydkorea. Att låta det hända skulle kunna starta ett farligt kärnvapenrace i östra Asien. Även Taiwan förfogar över avancerad datateknologi som USA och dess demokratiska allierade skulle föredra att inte se i folkrepublikens händer.

Sedan har vi historiens påverkan. Det är inte det förflutna som avgör vårt öde, men vi ignorerar det på egen risk. Och eftersom dess effekter kan hänga på myter, så kan myter vara mäktigare än fakta. I kärnan av samtida kinesisk nationalism finns idén om en nationell förödmjukelse som kompenseras av en förnyad storhet.

Enligt detta narrativ så var Kina, åtminstone under hundra år, mellan opiumkrigen på 1840-talet och de brutala japanska invasionerna på 1930- och 1940-talet, förödmjukat, trakasserat och ockuperat av främmande makter. Enbart den nationella förnyelsen, övervakad av Kinas kommunistiska parti, kommer att kunna försäkra att detta inte händer igen.

Denna lektion lärs ut över hela landet, på patriotiska museer, under minnesdagar, i filmer, i böcker, i musikaler och, naturligtvis, i historieböcker. En anledning till den rådande dominansen av den revanschistiska nationalismen i det officiella Kinas retorik är försvagningen av marxist-leninistisk eller maoistisk ideologi i Kina. Med så få kineser, även kommunister, som fortfarande tror på de gamla trossatserna, så behöver partiet ett nytt rättfärdigande för sitt maktmonopol. Befrielsen efter förödmjukelserna i historien har blivit kraftfull.

Japans koloniala erövring av Taiwan, ett byte efter segern över Kina i det kinesisk-japanska kriget 1895, ligger fortfarande och gnager. Det spelar ingen roll att kejsarna i Kina aldrig brydde sig så mycket om Taiwan. Det är inte heller viktigt att det inte var det kinesiska folket som blev förödmjukat, eller ens Kina som sådant, utan snarare Qing-dynastins imperium. Partiet betraktar återlämnandet eller bevarandet av Qings kejserliga besittningar, som Taiwan och Tibet, som ett heligt patriotiskt måste.

Amerikaner påverkas av en annan historia – för vilken de inte ens var direkt ansvariga. Det var britten Neville Chamberlain som skrev under Münchenöverenskommelsen 1938, som tillät Hitlers Tyskland att börja demontera Tjeckoslovakien. Chamberlains namn skulle för alltid bli associerat med fegt blidkande, medan Winston Churchill framstod som den store krigshjälten.

Men Münchenöverenskommelsen har förföljt amerikansk utrikespolitik, kanske till och med mer än brittisk, som ett hämndlystet spöke. Presidenter och premiärministrar har varit skräckslagna av att jämföras med Chamberlain och har drömt om att bli heroiska Churchills. ”1938” har dykt upp i den amerikanska politiska retoriken i så gott som varje utrikespolitisk kris sedan kriget. President Harry S Truman åkallade det i början av Koreakriget 1950 när han svor att hålla tillbaka kommunismen.

När britterna vägrade att sända trupp till Vietnam för att hjälpa fransmännen slåss mot Ho Chi Minh 1954 anklagade Eisenhower Churchill, av alla, att ”gynna ett andra München”. Och så höll det på.

Vietnam igen, under 1960-talet. Richard Nixon, bland många andra, varnade för ett nytt München. Mer närliggande, i det USA-ledda krigen mot Saddam Hussein, jämförde båda presidenterna Bush, far och sedan son, den irakiske diktatorn med Hitler, och inbillade sig själva att de intog Churchills roll. När kriget stod för dörren läste premiärminister Tony Blair Chamberlains dagböcker som en lektion i vad man inte skulle göra.

Det kan vara så att i dagens värld, när en konflikt mellan supermakter skulle kunna förstöra så mycket av mänskligheten, kommer Kina och USA att undvika ett krig om Taiwan. Så här långt verkar Kina syssla med ett slags chicken race – sonderar det taiwanesiska försvaret, flyger in i dess luftrum, ökar sin sjöpatrullering, ägnar sig åt militära invasionsövningar och gör provokativa utspel om att ”inte utesluta användning av våld”. Det här möts från amerikansk sida med ytterligare vapenleveranser till Taiwan och tuffa uttalanden om ett nytt kallt krig.

Ett chicken race är ett test på vem som rämnar först, det kan eskalera fort och oförutsägbart. När man är i ett historiskt spökes våld blir det svårare att backa. Om båda sidor vägrar att göra det i en kris, kommer alla att förlora.

Ian Buruma

Copyright: Project Syndicate

Översättning: Henrik Bredberg

Annons

Annons

Annons

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy