Vem lyssnar till de familjer som vill bo i ett hus med egen trädgård? Under allt för lång tid har kommunerna negligerat familjers behov av villor och andra småhus. I mellanstora städer och förorter har kommunerna planerat för fler och högre hus och prioriterat bort barn och familjer. Tomtbrist har tillsammans med pandemin fört med sig skenande villapriser.

Det har aldrig varit svårare för en arbetare att köpa en egen villa än idag. Enligt Svensk mäklarstatistik har prisuppgången i landet varit 19 procent det senaste året och i vissa områden har priserna rusat med nära 30 procent.

Från många håll kommer nu signaler om att människor i allt större utsträckning värdesätter större ytor och fler rum högre. Under pandemin har många behövt anpassa sitt boende utifrån krav på arbete hemifrån. Men i ett längre perspektiv behöver det inte betyda att människor har förändrat hur de helst vill bo.

Undersökning efter undersökning har länge visat att omkring 7 av 10 hushåll helst vill bo i villa eller radhus. Det är snarare så att coronakrisen fört med sig att människor tidigarelagt sin vilja och sitt behov av att bo i villa.

Byggtakten av villor är enligt SCB den lägsta nivån på 100 år. Småhus utgör endast cirka 20 procent av nyproduktionen i Sverige, medan den utgör en dubbelt så stor andel i EU. Så är det trots att Sverige vare sig saknar byggbar mark eller kompetens att industriellt bygga många nya småhus. Faktum är att mer mark i Sverige används till golfbanor och skidpister än vad som skulle behövas för att en miljon människor skulle rymmas i nya trädgårdsstäder, samhällen med blandad, småskalig bebyggelse där alla eller de flesta bor i småhus och radhus men även i flerfamiljshus.

Om människor ska få uppfylla sina villadrömmar krävs statliga åtgärder. Kristdemokraterna föreslår:

• Inför en planeringsstimulans. Avsätt pengar som kompenserar delar av kommunernas kostnader för den extraplanering som behövs. De kommuner som utökar sin planläggning för att möta lokala efterfrågan ska få stimulansen.

• Utred hur kommunerna kan fås till att ”överplanera” för bostäder och göra så att en viss andel av planen är villor och andra småhus. Det ger valfrihet och den byggbara marken ökar, något som i sin tur sänker priserna.

• Ge länsstyrelserna ett nytt tydligt uppdrag att peka ut möjlig byggbar mark. Länsstyrelserna ska inte bara värna riksintressen.

• Öka byggtakten och tillgången på byggbar mark genom att reformera vad som ska avses som ett riksintresse, höjd skatt på obebyggd tomtmark och uppföljning av reformen om kommunala särkrav.

Regeringen med bostadsminister Märta Stenevi (MP) och hennes företrädare Per Bolund (MP), ser inte villabristen som ett problem utan viftar bort den med att det är en kommunal angelägenhet. Och det är sant. Men regeringens politik är på intet sätt neutral inför frågan om städernas utveckling och när det råder en strukturell underproduktion av familjebostäder blir det en nationell angelägenhet.

Sverige behöver en regering som agerar för fler än bara dem som vill bo i de största städernas innersta kärna. Byggandet av villor behöver underlättas och utökas. Villan ska inte vara en lyxprodukt för höginkomsttagare. Det ska inte vara så att barn måste ha rika föräldrar för att de ska kunna springa genom vattenspridaren på en egen gräsmatta.

En gång i tiden var det Socialdemokraterna som stred för att arbetarfamiljer skulle kunna köpa ett eget hus. Nu är det vi kristdemokrater som kämpar för att även en arbetarfamilj ska kunna förverkliga villadrömmen.

SKRIBENTERNA

Ebba Busch (KD) är partiledare.

Larry Söder (KD) är bostadspolitisk talesperson.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.