Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Slopa informationsplikten för personer som lever med hiv.”

I det sexuella mötet har alla ett ansvar att skydda sig. Informationsplikten riskerar att inge en falsk trygghet, skriver Roger Larsson och Peter Månehall, Posithiva Gruppen.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Det finns inte något som pekar på att en lagstiftning som tvingar personer att berätta om sin hivstatus bidrar till att minska spridningen av hiv. Rädsla för att bli utfryst och stigmatiserad som hivpositiv gör att personer undviker att ta reda på sin hivstatus, skriver artikel författarna. Bild: Vadim Chirda

Annons

Informationsplikten bör tas bort ur smittskyddslagen eftersom den leder till ökad stigmatisering av människor som lever med hiv, och till och med riskerar att bidra till att fler får hiv. Informationsplikten innebär att den som lever med hiv måste berätta om sin sjukdom för sina sexpartners.

Vid FN:s högnivåmöte om hiv och aids den 8–10 juni antogs en deklaration som förbinder medlemsstaterna att arbeta för att stigmatiseringen och diskrimineringen av personer som lever med hiv ska ha upphört till år 2025. Dessutom ska 95 procent av alla som lever med hiv känna till sin hivstatus, och 95 procent av dem ska ha fått tillgång till behandling. Det är högt ställda mål och om de ska uppnås krävs kraftfulla åtgärder. Ett av de viktigaste stegen för Sverige är att ta bort informationsplikten för personer som lever med hiv.

Annons

I mars 2020 fattade riksdagen beslut om att rikta ett så kallat tillkännagivande till regeringen att den ”bör se över om smittskyddslagen fyller sin funktion när det gäller informationsplikten för hivpositiva.” Regeringen har sagt att den ska se över frågan. Det är bra, men inte tillräckligt.

Annons

Enligt Folkhälsomyndigheten har idag över 95 procent av alla som lever med hiv i Sverige en välfungerande behandling vilket betyder att hivviruset inte kan överföras till någon annan. Det innebär att de kan få informationsplikten borttagen av sin läkare.

Risken för att hivviruset överförs är störst i samband med att en person precis fått hiv, under den så kallade primära hivinfektionen, även om personen inte uppvisar några symtom. Idag överförs hiv, så långt vetenskapen känner till, från personer som inte vet om att de har hiv. För dem har informationsplikten ingen funktion. Man kan ju inte berätta om något man inte vet om att man har.

I socialutskottets betänkande, som låg till grund för riksdagens beslut om tillkännagivandet, är det starkaste argumentet för att informationsplikten bör ses över att dagens hivmediciner är så effektiva att viruset inte kan överföras från den som har en välinställd behandling. Med en sådan utgångspunkt finns en risk att informationsplikten enbart ses över och tas bort för personer som lever med smittfri hiv. Det vill säga det som läkare i praktiken redan idag kan göra. 

Annons

I det sexuella mötet har alla ett ansvar att skydda sig. Informationsplikten riskerar att inge en falsk trygghet. Informationsplikt lurar människor att tro att de inte kan få hiv om de bara väljer bort att ha sex med personer som öppet berättar, när det i själva verket är precis tvärtom. Det är sex med en person som inte känner till sin hivstatus som är att utsätta sig för risken att få hiv.

Annons

Idag är det svåraste för många som lever med hiv inte sjukdomen i sig, utan andras okunskap.

FN-organet UNAIDS konstaterade redan 2008 att det inte finns något som pekar på att en lagstiftning som tvingar personer att berätta om sin hivstatus bidrar till att minska spridningen av hiv. Sådan lagstiftning riskerar snarare att underminera förebyggande arbete. Rädsla för att bli utfryst och stigmatiserad som hivpositiv gör att personer undviker att ta reda på sin hivstatus.

Informationsplikten riskerar alltså att öka spridningen av hiv i och med att fördomar och stigmatisering leder till att människor i lägre utsträckning testar sig och får tillgång till behandling.

Det är bra att det finns en lagstiftning som strävar efter att minska spridningen av sjukdomar som hiv, klamydia och covid-19. Smittspårning, det vill säga att en person som får en hivdiagnos behöver uppge vilka hen haft sex med, och som eventuellt utsatts för risk att få sjukdomen, är ett effektivt verktyg för att stoppa ytterligare spridning.

Annons

Det är också bra att smittskyddslagen slår fast att det fåtal som känner till sin hiv och ännu inte har en välfungerande behandling ska använda kondom vid samlag.

Ytterligare en positiv sak i smittskyddslagen är att den reglerar att behandling ska tillhandahållas gratis till alla som får en hivdiagnos. Det betyder att man kan leva ett långt och gott liv med smittfri hiv.

Annons

För att hindra spridning av hiv måste fördomarna minska och kunskapen öka. Fler behöver testa sig och få tillgång till behandling. Posithiva Gruppen uppmanar därför regeringen att snarast se över lagstiftningen. 

Vi vet att vi och regeringen är eniga om att stigmat som omger hiv ska försvinna samt att färre personer ska få hiv, så det borde vara ett självklart beslut att informationsplikten för alla personer som lever med hiv ska slopas.

SKRIBENTERNA

Roger Larsson, ordförande för Posithiva Gruppen

Peter Månehall, Posithiva Gruppens senior sakkunnige när det gäller hivpolitik.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy