Mats Persson och Torkild Strandberg, Liberalerna, påpekar att de är trötta på paj- och smutskastning (Aktuella frågor 15/6). Om det kan vi vara överens, men det fritar inte Liberalerna från kritik för hur de förhåller sig till Sverigedemokraterna.

Persson och Strandberg tappar dessutom i trovärdighet när de hävdar att Socialdemokraterna bara är för bidrag, vill införa en fastighetsskatt och chockhöja skatten på sparande. Inget av det är sant och det vet Persson och Strandberg, något som gör att de själva ägnar sig åt det spel som de låtsas ta avstånd ifrån.

Visst har Sverige problem. Jämfört med tidigare har landet blivit mycket mer ojämlikt. Klyftor tenderar att växa snarare än att slutas.

Syftet med det socialdemokratiska välfärdsprojektet har alltid varit att ge vanliga människor trygghet. Socialdemokratin växte fram ur människors längtan att komma bort från bostadsnöd, låga löner, osäker ålderdom och rädsla för att bli sjuka eller arbetslösa och därmed inte kunna sörja för sina familjer. Drömmen om att barnen skulle få ett bättre liv än man själv hade, var också viktig. En dröm som invandrare och flyktingar bär med sig.

Torbjörn Tegnhammar (M), oppositionsråd i Malmö, har läst januariöverenskommelsen med bara ett öga (Aktuella frågor 17/6). Hade han läst med båda så hade han sett att S-politik är investeringsstöd för bostadsbyggande, höjda pensioner, familjevecka, mer pengar till kommunsektorn etcetera.

Tegnhammar hävdar att Socialdemokraterna och våra borgerliga samarbetspartier, Liberalerna och Centerpartiet, saknar ett gemensamt politiskt projekt. Januariöverenskommelsen visar att ett sådant finns. Själv undrar jag vilka politiska projekt utifrån en gemensam värdegrund som Tegnhammar anser att Moderaterna och Sverigedemokraterna har? Att beröva 29 000 Malmöbor kommunal rösträtt? Att 4 500 barn ska förlora rätten till efterlevandestöd?

Sverigedemokraterna Carina Ståhl Herrstedt och Linda Lindberg gör sitt bästa för att få det att låta som om SD är de nya socialdemokraterna (Aktuella frågor 19/6). Men verkligheten är en annan.

Socialdemokraterna är ett parti som stenhårt har jobben i centrum och arbetar utifrån ett 34-punktsprogram med åtgärder som angriper gängkriminaliteten. En av de viktigare på kort sikt är den i januariavtalet om 10 000 fler polisanställda till 2024. I september får landets pensionärer som arbetat men ändå har låga pensioner ett välbehövligt pensionstillskott. Det är klassisk socialdemokratisk politik.

Sverigedemokraterna stödjer alltid Moderaternas skattesänkningar som underminerar människors trygghet. Att bli arbetslös är ingen skam, att bli sjuk är inget man rår för. Men både Sverigedemokraterna och Moderaterna vill straffa de drabbade med låga ersättningar och högre skatt.

Jag ägnar mig inte åt spel och taktik. Jag träffar människor med annan etnisk bakgrund och religion som är mycket oroliga över att Moderaterna och Kristdemokraterna efter 2018 rusat i famnen på Sverigedemokraterna och plötsligt inte har några tvivel kring deras historia och politik. Ännu konstigare är det med Liberalerna vars värderingar hittills varit motsatsen till Sverigedemokraternas, som alla människors lika värde och respekt för olika religiösa övertygelser inklusive rätten att inte ha någon sådan.

När jag jämför Sverigedemokraternas utspel om att begränsa bidrag för icke medborgare med när nazistregimen i Tyskland 1933 började frånta judarna rättigheter och egendom, gör jag det inte för att uppnå egna politiska syften (Aktuella frågor 9/6).

Vi måste känna till och förstå historiens mörka sidor – även Sveriges behandling av minoriteter som romerna och samerna – för att kunna agitera mot krafter som för hatets och intoleransens talan. Fruktan är tyvärr en bra marknadsförare av hat. Många människor är rädda för det främmande.

Socialdemokrater och liberaler såg till att Sverige blev en demokrati. Högern vacklade i frågan och höll emot av rädsla för folkviljan och vart den skulle föra Sverige. Jag saknar Liberalernas röster i dagens kamp för demokrati när Sverigedemokraterna säger att många av landets invånare inte hör hemma här och bör ge sig av härifrån.

Den som inte lär av historien kan tvingas att återuppleva dess fasor.

SKRIBENTEN

Jamal El-Haj (S), riksdagsledamot.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.