I påskas fördes Yngves son med ambulans till sjukhuset i Lund. Från att ha varit en frisk och aktiv småbarnspappa som just flyttat till hus i Malmö med fru och barn, blev han plötsligt sjuk.

Han hade drabbats av körtelfeber som triggade igång en kraftig infektion som angrep det egna immunsystemet. Här, på hematologen avdelning 3, fick han isolerat rum och specialistvård, precis som andra patienter med svåra sjukdomar i blodet, benmärgen eller lymfkörtlarna. Han fick inte ta emot besök på grund av covid och sitt försvagade immunförsvar, och genomgick bland annat kraftig kemoterapi.

Men det rådde ingen läkande stillhet. ”Jag blir så stressad, så nervös av det här ljudet”, sa sonen upprepade gånger till sin pappa.

När föräldrarna till slut kunde besöka honom fick de själva höra det oljud de dittills bara hört på avstånd när de ringt sonen.

– Vi blev helt chockade, det var ett fasansfullt oljud, dagarna i ända. Det är inte mänskligt behöva ligga i det. Han låg där med 40 graders feber och det lät ibland som de borrade i grannrummet. Situationen är helt oacceptabel, säger Yngve som med hänsyn till familjens situation inte vill ha sitt efternamn med.

Han har spelat in en kort filmsekvens i rummet. Den visar ett par fötter som sticker ut under ett sjukhuslakan märkt med region Skånes logotype. En fläkt snurrar tyst för att ge lite svalka.

Plötsligt störs stillheten av ett argsint borrande. Det avlöses snart av ett bankande. Sedan kommer borrljudet tillbaka. Ljud som enligt Yngve stressat även friska personer.

–  Det var så svårt att se att han inte fick vara svårt sjuk i lugn och ro, det gör så ont i en, säger pappan. 

Efter åtta veckor på hematologen förlorade läkarna kampen och sonen dog.

– Det var skönt att han fick gå bort en söndag – då var det tyst och lugnt, säger Yngve som ”inte tror att sjukhusledningen skulle acceptera att arbeta i detta vecka ut och vecka in”. 

Ombyggnaden pågår varje vardag, ibland startar det så tidigt som klockan 07:15. Och den är inte klar förrän efter sommaren.

Anledningen är en flyttkarusell (se faktaruta) eftersom akutmottagningen är underdimensionerad och behöver moderniseras. Dessutom passade man på att byta ut gamla fönster och då måste man borra i fasaden. Det låter. Nödvändiga åtgärder, enligt biträdande sjukhuschef Katarina Johnsson. 

– Jag vill verkligen beklaga att svårt sjuka patienter, som behöver vila och lugn och ro, störs av ombyggnaden. Jag har den största förståelse för att man upplever bullret ytterst ansträngande, säger hon och förklarar att alla gör ”sitt yttersta för att minimera störningarna”.

För Yngve som miste sin son är det begripligt att gamla sjukhus behöver moderniseras, men oförsvarligt hur region Skåne väljer att göra det. 

– Jag har full förståelse för att man behöver bygga om, men det är klart att de skulle kunna göra på ett annat sätt. På Karolinska har de gjort annorlunda och stängt ner en hel byggnad under ombyggnad, det är bättre. Allt handlar om ekonomi, säger Yngve.  

Bullret är värre vissa dagar, bättre andra, konstaterar avdelningschefen Albana Skenderi på hematologen 3.

– Från och till låter det mycket. Jag förstår att det är jobbigt att ligga här i det ljudet, säger hon.

Hon för en dialog med byggarna om hur det ska skötas: visst buller får pågå mellan 08 och 16 på vardagar är överenskommelsen.

– Det håller de för det mesta, men när de inte gör det säger jag till. När jag har sagt till på skarpen så lyssnar de, säger Albana Skenderi. 

På hennes avdelning finns många långliggare – och de behöver sin vila, säger hon. Att flytta dem till en annan avdelning under ombyggnaden är inte lika enkelt som det låter.

–   Vi är en speciell avdelning – vi kan inte flytta hur som helst. Vi behöver isolering och filter som rensar luft. Det vi har kunnat erbjuda är öronproppar så att de inte ska höra så mycket, säger hon. 

För en av de politiskt ansvariga, Stefan Lamme (M) som är ordförande i beredningen för strategiska sjukvårdsinvesteringar i region Skåne, är det en efterlängtad modernisering av akuten som görs nu. Han har inte själv varit delaktig i ombyggnadsplaneringen men säger att de vid tidigare tillfällen evakuerat vårdavdelningar under bullriga perioder.

– Jag antar att man övervägt en sådan evakuering även här, men det kan ha stupat på att våra extraavdelningar har varit upptagna av covidpatienter i år, säger Stefan Lamme.

Han beklagar att patienter och personal känner sig störda, även om han anser att det är under en kort period – och för en bra sak för både patienter och personal.

– Men om man är i livets slutskede och störd av bullret så hoppas jag att man övervägt att flytta patienten till ett annat sjukhus, säger Stefan Lamme.

Ombyggnaden är inte klar förrän efter sommaren. Snart påbörjas mindre bullrande arbeten, som målning.

Yngves son fick dras med bullret i åtta veckor. Nu har det gått två veckor sedan han dog. Familjen planerar för begravningen, mindre än en månad efter att de höll 40-årsfirande för honom på sjukhuset.

– Då sjöng vi ”Ja må du leva” för honom. Det trodde vi då. Vi har inte riktigt förstått ännu att han är borta. Det är så smärtsamt att han inte fick vara svårt sjuk i lugn och ro, säger Yngve.