Kristina Yngwe, landsbygdspolitisk talesperson för Centerpartiet, argumenterar för att den statliga strandskyddsutredningens förslag till lagstiftning ska genomföras (Aktuella frågor 14/7). Tyvärr verkar de som nu strider om hur strandskyddet ska utformas inte beakta att strandskyddsutredningen misslyckats med sitt uppdrag.

Utredningens egen expert, f d justitierådet Torgny Håstad, har konstaterat att utredningen misslyckats med att föreslå en lagstiftning som gör det lättare att bygga i glesbygd och samtidigt skärper skyddet i hårdexploaterade skärgårdsområden.

Dessutom är det faktaunderlag som utredningen tagit fram så ofullständigt och anekdotiskt att någon konsekvensbeskrivning av förslaget inte kan presenteras. Det har i sin tur gjort att Centerpartiet och Miljöpartiet utifrån ett allmänt tyckande kan strida om hur strandskyddet bör utformas. Som Kristina Yngwe påpekar: ”Strandskyddet förtjänar en bättre debatt än så”. Hon tar upp några av utredningens förslag som i själva verket medför uppenbara problem. I så kallade ”landsbygdsområden”, LIS-områden, ska kommunerna kunna upphäva strandskyddet för att göra det lättare att bygga. Den möjligheten finns redan i den nuvarande lagstiftningen, men domstolarna underkänner ofta kommunernas utpekande. Utredningen lägger inte fram några förslag som skulle ändra på denna praxis.

Utredningen vill också schablonmässigt ta bort strandskyddet vid vattendrag med mindre än 2 meters bredd och sjöar mindre än 1 hektar. Den bortser från att tidigare utredningar redan visat att en schablonregel skulle öka konflikter och rättsosäkerhet. Orsaken är att vattendrag som är mindre än två meter breda inte kan identifieras på kartor eller i databaser och därför går det inte att veta vilka vattendrag som omfattas.

Kristina Yngwe påpekar helt riktigt att elva av landets länsstyrelser har tagit bort eller ändrat skyddet vid småvatten. Men det har gjorts genom en mer allmän bedömning av enskilda småvatten utan att något specifikt mått angetts. I många fall har skydd för flora och fauna, så kallat biotopskydd, införts istället, men till exempel i Skåne har länsstyrelsen inte beaktat friluftslivets intressen, trots att små vattendrag kan vara viktiga stråk i det öppna jordbrukslandskapet.

Ett av de allvarligaste problemen med dagens regelverk är de så kallade ”särskilda skäl” som kommunerna ska tillämpa för att ge dispens från strandskyddet. De är oklara och har gett upphov till strider, långdragna överklaganden och inte sällan med slutresultat som framstår som orimliga. Domstolarna har kommit att göra väldigt snäva, ibland absurda, tolkningar: en verksamhet kan alltid utföras någon annanstans, en brygga behöver inte ligga vid vattnet, en väg ger bara dispens om den har mitträcke.

Den nya strandskyddsutredningen tar inte tag i detta grundläggande problem. Tvärtom föreslår den ytterligare ett oklart skäl som är kopplat till åtgärder för klimatanpassning, något som ger utrymme för fler tolkningsproblem och godtycklig tillämpning.

Genomför inte strandskyddsutredningens förslag. En kompromiss mellan Centerpartiet och Miljöpartiet baserat på strandskyddsutredningens förslag riskerar att göra en ohållbar situation värre och ytterligare urholka skyddets legitimitet.

Strandskyddet behöver reformeras, skärpas i hårdexploaterade områden, ge bättre möjligt att bygga i glesbygd och framför allt minska godtycket i tillämpningen.

SKRIBENTERNA

Lars Emmelin, professor emeritus i miljöbedömning.

Mårten Dunér, tekniskt råd, f d adjungerad professor i fysisk planering.

Peter Schlyter, professor vid instiutionen för fysisk planering vid Blekinge tekniska högskola.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.