Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Jesper Sahlin

opinionLedare

Jesper Sahlin
Ställ om, ställ om. Det gäller barnbarnen.

Detta är en ledare.Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Ge dem en chans till ett liv du själv skulle vilja leva.

Bild: Hasse Holmberg/TT

Annons

Jag ville skriva om klimatet på dessa sidor i sommar, och det har jag gjort. Mina kollegor också. Det känns ända in i märgen otillräckligt.

Javisst, jag vet. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så jag gör vad jag kan: skriver om det, lite i alla fall, uppmärksammar, påtalar. På dessa sidor vevar jag med armarna, blåser i mistluren, tänder vårdkasarna.

Jag skrev om rekordtemperaturerna i Sverige. Jag skrev om de förfärliga värmeböljorna i Nordamerika, de som tände en eld som slukade en hel by på några timmar i British Columbia. Om Madagaskar, där människor som aldrig släppt ut ett gram koldioxid i sina liv måste äta gräshopporna som äter deras grödor, eller svälta. Jag skrev om vindkraft i Öresund.

Annons

Jag hann aldrig skriva om equity, det vill säga om de groteska orättvisor klimatkrisen blottlägger. Att människorna som drabbas hårdast, vars hemtrakter kommer att bli obeboeliga har bidragit minst till skadorna. De som kommer att tvingas fly till länder som har vatten, skugga och resurser att bygga skyddsvallar mot havet.

Annons

Jag skrev om Fit for 55, EU-kommissionens ambitiösa och otillräckliga klimatpaket som presenterades i juli. Jag citerade den klimatansvarige kommissionären Frans Timmermans ord om våra barn och barnbarn som han tror ”kommer att utkämpa krig om vatten och mat” om vi inte står upp mot klimatkrisen nu.

Låt mig bli en smula personlig och berätta att jag blev jag morfar till en flicka nyligen. Hon föddes vid 420 parts per million koldioxid i atmosfären, det vill säga i april. Hon var bara lite mer än tre månader gammal när den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC landade blytungt på världens bord.

Läget är förtvivlat, säger rapporten. Men också att det ännu finns skuggan av en chans till rimliga livsbetingelser på jorden för mitt barnbarn.

För alla barnbarn. För alla människor, djur och växter.

Detta är en opinionstext, så jag ska argumentera för en politisk hållning. Men klimatkrisen är bortom ideologiernas räckhåll. Den bara är. Den kan inte förhandlas med. En del är oroliga för att politikerna ska införa höga klimatskatter. Men det är ingenting bredvid vad klimatkrisen kommer att ta från oss om vi inte gör allt för att undvika alla effekter som ännu går att undvika. Därför är det livsviktigt att så många som möjligt är med på noterna. Och bördorna måste fördelas rättvist om tillräckligt många ska acceptera omställningen och delta i den. Annars finns ingen chans att världen kan förbli samlad kring en krishantering som måste pågå i många decennier. Alla har en plikt att skaffa kunskap och förbereda sig mentalt på stora omställningar som oundvikligen kommer.

Kära läsare, fråga dig vilka uppoffringar du är beredd att göra för att rädda livet på jorden åt mitt barnbarn och ditt. Hemester tills vidare? Vegetarisk kost? Minska bilåkandet med hälften?

Tänk på saken. Prata med familj och vänner. Skriv till medier och politiker.

Skriv till mig. Jag återkommer.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy