Vi har besökt Albanoskolan i Landskrona för att prata med barn och personal på lågstadiet om hur man gör för att skaffa kompisar. Om hur det känns att vara ensam. Och om vad barn och personal kan göra för att hjälpa den som saknar lekkamrater.
Eleverna Emil Blixt och Saudin Ejupovic, båda tio år, vet hur det känns att vara utanför.
– Ja, faktiskt, säger Emil Blixt och nickar.
– Men jag är så pratglad av mig så jag fick ändå snabbt kompisar. Man ska gå fram bara och säga ”Får jag vara med?” fortsätter han.
Det var lite svårare för Saudin Ejupovic.
– Det var i nollan när jag var ny på skolan. Jag var ensam i några veckor. Jag ville inte vara själv, men jag var blyg och kände ingen.
Annons
Hur kändes det?
– Det var ensamt. Inte roligt.

Saudin Ejupovic har många kompisar nu, men han var blyg i nollan när han var ny och hade den första tiden ingen att leka med.
Bild: Björn Lilja
Annons
Sedan fann Emil och Saudin varandra, och nu är de kompisar och leker ofta, både i skolan och efteråt. Med varandra enbart – och med många andra barn.
Emils och Saudins råd till den som är utanför är att försöka att vara mindre blyg.
– Man ska fråga om man får vara med och leka. Jag vågade inte det då när jag gick i nollan, det var Emil som frågade mig. Men man kan säga till en vuxen att man inte har några kompisar, säger Saudin.
Man ska fråga om man får vara med och leka. Jag vågade inte det då när jag gick i nollan.
– Och ser man någon som är själv, så kan man gå fram och säga: ”Har du någon att leka med? Annars kan du leka med mig!” tipsar Emil.
På Albanoskolan arbetar personalen ständigt med värdegrunder, inkludering och om att ta socialt ansvar. Ändå händer det att barn hamnar utanför och det kan ta tid innan de upptäcks. Barn kan vara experter på att dölja sin ensamhet, det visar en studie från Linköpings universitet.

Emil Blixt är pratglad och tror det hjälper honom att skaffa kompisar. ”Man ska bara gå fram och fråga om man får vara med och leka”, säger han.
Bild: Björn Lilja
Så vad gör man?
– Vi arbetar mycket förebyggande, till exempel med att betona alla barns lika värde. Det är viktigt att det sätter sig hos barnen, säger Anna Andersson, lärare i årskurs 3.
– Konkret kan det handla om att vi ser en film tillsammans i klassen om någon som är utanför. Sedan pratar vi om hur man själv skulle göra om man var i det barnets situation. Man lägger det alltså på någon annan, på barnet i filmen, då blir det lättare att prata och ingen blir utpekad.
Annons
Annons
Anna Andersson tycker att hon snabbt ser strukturer i klassen, men att det handlar om att ständigt vara observant och agera.
– Misstänker vi att ett barn är ensamt eller utsatt tar vi upp det på ett arbetslagsmöte, sedan hjälps vi åt att rikta blickarna åt det hållet en tid, säger hon.

Saudin Ejupovic och Emil Blixt på Albanoskolan i Landskrona.
Bild: Björn Lilja
Samma kompispar bör inte hela tiden sitta ihop och bli fast i tvåsamhet utan att släppa in andra.
– En annan viktig sak är att inte låta barnen själva bestämma vilka som ska ingå i en lek.
Att som pedagog ”leka in barn”, är ett sätt att agera.
– Man deltar då i leken och ser till så att det ensamma barnet smidigt leks in i gemenskapen, sedan avvaktar man tills det flyter på.
Är ett barn ensamt brukar vi spela spel, då kan det komma ett annat nyfiket barn som får ta över min roll och spela vidare.
Strategin används även på fritids.
– Är ett barn ensamt brukar vi spela spel, då kan det komma ett annat nyfiket barn som får ta över min roll och spela vidare, säger Jenny Engdahl, fritidspedagog.
– En fördel med fritids är att vi har barn i olika åldrar. Lite omognare barn kan hitta någon som är yngre att leka med, och tvärtom, fortsätter hon.

Idrottslärare Johnny Lundberg håller i de oerhört populära rörelselekarna på lunchen. Skolan är i startgroparna för att föra in aktiviteten på schemat.
Bild: Björn Lilja
Annons
Albanoskolan använder sig av rastvärdzoner. I varje zon finns en personal iklädd en gul väst.
– Poängen är att vuxna ständigt ska finnas till hands, samtidigt som rastvärden även uppmärksammar om ett barn är ensamt, säger Sofia Thermaenius, förskollärare i F-klassen.
Annons
Ofta är flera fasta rastaktiviteter igång samtidigt för att barnen ska kunna välja att delta istället för att oroa sig för vem de ska leka med. Skolan har även satt rörelselekar i system på lunchrasterna.
Ytterligare ett sätt att hitta de utsatta barnen på, är via enkäter om trygghet och relationer som barnen varje termin får svara på.
– Den som vill kan vara anonym, men det går att ringa in vilken klass det är och därigenom får vi en indikation. Sedan kan det förstås även vara rena kränkningsärenden. Det har vi tydliga rutiner för, åtgärdsprogram drar igång direkt, säger skolans kurator Mathilda Gustafsson.
Fakta
Många barn oroar sig över hur det ska bli på rasten
Den senaste Friendsrapporten (2020) visade att vart fjärde barn på låg- och mellanstadiet oroar sig för att de ska vara ensamma på rasten:
Årskurs F-3: 25 procent svarar att de brukar vara oroliga för att bli ensamma på rasten.
Årskurs 3-6: 26 procent svarar att de alltid, oftast eller ibland känner sig ensamma i skolan.
Årskurs 6-9: 16 procent svarar att de alltid, oftast eller ibland känner sig ensamma i skolan.
Rapporten har publicerats sedan 2012 för att sprida kunskap om mobbning och kränkningar i svensk skola. Den är baserad på Friends enkäter och förmedlar barns egna röster.
Källa: Friends
Annons
De sörjer att barnen saknar vänner.
Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl inpalivet@hdsydsvenskan.se eller på telefon 040-281200.