Den luttrade barnmorska som var med när jag födde mina två barn i hemmet hade en fras som hon ofta återkom till. ”Allt som inte är förbjudet är obligatoriskt”, brukade hon muttra, samtidigt som hon gav upp en suck över det svenska samhället i stort. Man får anta att hon såg det faktum att det trots allt är tillåtet att föda sina barn i ett till hälften inrett sovrum i ett ruckligt hus på landet, som ett av den regelns sällsynta undantag. Det enda som var obligatoriskt i samband med mitt barnafödande var i princip att barnet skulle ut: ”Standardinjektionen med vitamin K direkt efter födseln? Tja, ni bestämmer ju själva, men jag tycker inte att den behövs direkt.”