De senaste åren har den kinesiska regimen satt i system att kontakta svenska publicister och journalister för att försöka påverka publiceringar. Utfallen från den kinesiska ambassadören Gui Congyou är högljudda och aggressiva när han i en allt ökande takt springer diktaturens ärenden.

Strategin är tydlig och exemplen många. Kritiserar du Kina och landets förehavanden och intressen väntar allt från uppläxning till illa dolda hot.

I veckan var det dags igen. Efter en ledare i Jönköpingsposten av Csaba Bene Perlenberg, politisk redaktör på tidningen, hörde ambassaden av sig.

Man var inte nöjd med att Perlenberg lyfte frågan om Kinas kidnappning av den svenske medborgaren, poeten och förläggaren Gui Minhai. Inte heller var ambassaden nöjd med beskrivningen av Kina som en diktatur. I svaret som Jönköpingsposten publicerat menade man istället att landet är en rättstat, att alla är lika inför lagen och att regimen minsann håller yttrandefriheten högt. Och Gui Minhai ska på eget bevåg ha sagt upp sitt svenska medborgarskap.

Orden ekar tomma och visar på absurditeten i försöken att tvätta en diktatorisk byk. Kina hamnar långt ner på listorna när det kommer till att bedöma öppenheten och rättssäkerheten bland världens länder.

Pressfriheten i ett land är en ganska bra mätare på hur landets demokrati fungerar. Sverige ligger på tredje och Kina på 177:e av 180 på det pressfrihetsindex som Reportrar utan gränser publicerar regelbundet, för att nämna ett exempel.

Man tar sig för pannan när man tänker på att Perlenbergs text i grunden var ett stöd för Kurdo Baksi. Den svenske samhällsdebattören och författaren är en högljudd kritiker av Kinas hantering av Gui Minhai. Efter en krönika i tidningen Journalisten har han blivit anklagad för att bedriva en "hatkampanj" och "smutskastning" av den kinesiska regimen.

Den kinesiska ambassadören Gui Congyou har sedan han tillträdde 2017 i princip haft en bofast plats på utrikesdepartementet. Tillrättavisningarna har varit många men fruktlösa då ambassadörens maktspråk fortsätter.

De flesta tänkande människor inser nog att beteendet är oacceptabelt och försöken att föra fram bilden av ett land besjälat av frihet och öppenhet skrattretande.

Men skrattet fastnar i halsen när man tänker på vad som tornar upp sig i bakgrunden. En av världens mäktigaste nationer, en diktatur vars historia knappast präglats av öppenhet, frihet och kärlek till oberoende media.

Hoten mot den fria journalistiken har blivit fler och allvarligare de senaste åren och de kommer i många olika skepnader. Runt om i världen fängslas och mördas journalister och i många länder försöker de styrande att öka kontrollen över såväl privata som offentliga medier. Även i Sverige går det att uppfatta liknande tongångar från vissa krafter.

Risken att den här typen av hot och påverkansförsök normaliseras och blir ett självklart inslag i bevakningen av Kina eller andra laddade ämnen och frågor ska inte underskattas.

Därför är det viktigt att reagera, markera och uppmärksamma varje gång det inträffar.

Till sist. Helsingborgs Dagblads senior columnist, Per T Ohlsson, är sjukskriven ett tag framöver på grund av en cancerdiagnos. Han återkommer i sin ordinarie söndagskrönika när hälsan medger detta.