Annons

Annons

Min mening

Insändare
Stora insatser krävs från olika aktörer i samhället för att få stopp på våldet

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Ett stort och välkänt problem är det segregerade samhället, som innebär att olika grupper lever och verkar i olika delar av städerna, och barnen går i olika skolor med helt olika förutsättningar. Det skriver Birgitta Hallberg. Bilden visar Koppargården i området Karlslund som betraktas som ett särskilt utsatt område.

Annons

Jag är övertygad om att i stort sett alla i vårt land är ytterst oroade/upprörda över kriminaliteten, inte minst konsekvenserna av rivaliteten mellan kriminella ungdomsgäng, vilkas konflikter inte så sällan leder till dödsskjutningar och där även utomstående drabbats. Många insändarskribenter har kommenterat detta, och gemensamt för de flesta är att det är ökat föräldraansvar, hårdare tag, fler poliser, längre fängelsestraff och utvisningar man anser ska lösa det mesta.

Föräldrar har naturligtvis ett mycket stort ansvar för sina barns fostran, men det finns säkert väldigt många även i så kallade utsatta områden som är förtvivlade över att deras barn dras in i kriminella kretsar, och som känner sig helt maktlösa och utan möjlighet att förhindra detta. Det kan inte vara lätt exempelvis för en ensamstående mamma att ha fullständig uppsikt över var och med vem hennes tonåring befinner sig. Trycket kan också vara oerhört stort på en ung människa som lever i en miljö där många i kamratkretsen rör sig i kriminella kretsar. Men är det rimligt att oskyldiga hederliga föräldrar/familjer ska avkrävas ansvar och utvisas för att ett av deras barn begått ett allvarligt brott, något som föreslogs av någon insändare?

Många tycker också att dömda brottslingar som har sitt ursprung i andra länder ska fråntas sitt svenska medborgarskap. Vad man än kan tycka om en sådan ordning så är ändå frågan hur effektiv en sådan åtgärd i praktiken skulle vara för att förhindra brott? Redan idag är det många kriminella som inte är svenska medborgare som döms till fängelse och sedan utvisning efter begångna brott, och risken för det verkar ju inte ha avskräckt.

Annons

Annons

Flera synliga poliser kan kanske skapa en känsla av trygghet, men om man lyssnar till vad många inom polisen uttalat, så kan inte polisen ensam lösa problemen med kriminaliteten och skjutningarna. Det krävs omfattande insatser från många olika aktörer i samhället.

Ett stort och välkänt problem är det segregerade samhället, som innebär att olika grupper lever och verkar i olika delar av städerna, och barnen går i olika skolor med helt olika förutsättningar. Friskolesystemet har bidragit starkt till denna utveckling, skolor i problemområden har allvarligt dränerats på resurser och möjligheter att ge tillräckligt stöd till de elever som har allra störst behov av detta. Förtvivlad personal inom förskola, skola och fritidsverksamhet kan ofta tidigt identifiera barn som är i riskzonen, men utan att de får möjlighet att sätta av den tid som behövs, få handledning och möjlighet att samverka med tex socialtjänsten, som också oftast är kraftigt överbelastad.

Offentliga och privata aktörer har dessutom i stor utsträckning dragit sig tillbaka från problemområden på ett sätt som bidragit till att fältet lämnas fritt till krafter som inte precis bidrar till stabilitet och trygghet.

Annons

Den så utbredda tron på att enbart hårdare straff och längre fängelsevistelser ska lösa problemen motbevisas bland annat av exemplet USA, som är ett av de länder i världen som har störst andel av sin befolkning i fängelse, och där man i vissa stater tillämpar dödsstraff. Trots detta plågas USA av väldigt mycket kriminalitet, skjutningar och mord. Men så är också detta ett land som är mycket ojämställt, med få sociala rättigheter, utbredd fattigdom i vissa grupper, områden med illa utrustade skolor, otillräckliga sjukvårdsresurser, bristande stöd vid arbetslöshet och så vidare.

Annons

Vi måste inse att det faktiskt inte finns några enkla lösningar på ett mycket komplext problem, hur gärna vi än skulle önska detta. Inte minst måste vi inse att det krävs resurser, satsningar både ekonomiskt och i form av tidiga insatser och samarbete mellan berörda aktörer, både offentliga sådana, frivilliga krafter och de boende i områdena.

Kriminaliteten vållar stora skador på vårt gemensamma samhälle. Är vi via våra skatter beredda att betala kostnaderna för de omfattande satsningar som kommer att krävas för att förebygga och förhindra en fortsatt förfärande utveckling? Eller ska man som nu oftast i första hand ropa efter åtgärder i form av hårdare tag och längre straff, när skadan redan skett och individerna är väl etablerade på den kriminella banan?

Annons

Att förvara människor i fängelse under långa tider kostar oss också oerhört mycket pengar, och många brottslingar fortsätter ju tyvärr med de kriminella aktiviteterna även efter avtjänat straff.

Kraftfulla satsningar på barn och unga i riskzonen och målmedvetet arbete för att minska segregeringen är enligt min mening ett par av de avgörande åtgärderna för att vi ska kunna bromsa denna farsot.

Birgitta Hallberg

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy