Idén att göra en stol i ”fult trä” föddes när produktdesignern Elin Isaksson från Landskrona gjorde praktik på en liten möbelverkstad i Malmö.

– När vi skulle tillverka något började vi alltid med att välja ut de finaste delarna av en planka. Det fick mig att börja fundera kring spill inom möbelproduktion, säger hon.

Som en del i sitt examensarbete vid Malmö universitet har Elin Isaksson därför intervjuat en handfull svenska sågverk, möbelföretag och finsnickerier om hur de hanterar spillmaterial.

Bitar som har kvistar, färgförändringar eller ojämn fiberriktning klassas ofta som fula. Vissa bitar kan ändå användas i möbler, på platser där de inte syns. Men i slutändan hanteras majoriteten av spillmaterialet på samma sätt på företagen Elin Isaksson varit i kontakt med: det bränns upp.

– Ett företag berättade om en möbel de producerar där det är 60-70 procent spill på en planka. Majoriteten av spillet eldas bara upp. Samtidigt kallar företagen det hållbart, för att det genererar värme. Men det finns ingenting hållbart i att elda upp ett funktionsdugligt material. Speciellt inte när det är en naturlig resurs som håller på att försvinna.

En möbelproducent lät Elin Isaksson välja fritt bland spillbitarna de annars skulle elda upp. Spillbitarna blev en stol – och projektet fick namnet ”Fult trä”.

Under projektets gång satte Elin Isaksson även ihop en fokusgrupp med konsumenter som fick ranka olika träbitar utifrån utseende. En bit ek fick särskilt låga betyg.

– Den biten var lite mer flammig i mönstret. De tyckte att det såg ut som konstruktionsvirke. En person sade att det absolut inte kunde vara ek, för ek ser inte ut på det viset. Men ek är ju fortfarande ett träd. Även ek har kvistar, är flammig och har ojämn fiberriktning, säger Elin Isaksson.

Det visade sig att personen i fokusgruppen, precis som många andra, aldrig tidigare hade sett ek som inte var perfekt.

– Företagen lägger ett stort ansvar på enskilda konsumenter. Men konsumenterna vet ju inte hur trä kan se ut, de går efter vad de lärt sig är exklusivt och snyggt. Det här defekta träet ses inte som lika värdefullt. Det blir en sorts moment 22 mellan konsumenterna och företagen, säger Elin Isaksson.

Hanteringen av spillmaterial i möbelindustrin måste förändras, betonar hon. Även om hennes stol bara har gjorts i ett exemplar hoppas hon att den kan väcka diskussion.

– Vi behöver ta vara på alla naturresurser vi har, speciellt de här träslagen som tar runt hundra år att växa till sig.

Elin Isaksson tycker att företag borde våga vara transparenta – och hjälpa till att skapa kunskap hos konsumenter om hur trä faktiskt kan se ut.

– I grund och botten handlar det om att allting ska produceras snabbt, vara identiskt och komma ut i fler exemplar. För att det här ska förändras behöver massproduktionen förändras, säger hon.

Hon hoppas att hennes stol kan fungera som en ögonöppnare för både konsumenter och företag.

– Jag hoppas att man kan låta trä vara trä och se det vackra i att allt inte behöver vara identiskt. Det kan vara färgförändringar, det behöver inte vara homogent och symmetriskt. Det är helt okej med en kvist här och var.