Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Nostalgi har dragit in Storbritannien i flera idiotiska amerikanska krig.”

Frågan är om det, trots att inga brittiska intressen är hotade, är välbetänkt att riskera Kinas vrede genom att stödja Bidens vapenskrammel, skriver författaren Ian Buruma.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Storbritanniens premiärminister Boris Johnson tycks se sig själv som nutidens Winston Churchill, skriver artikelförfattaren. Foto: Eduardo Munoz och AP.

Annons

Två dagar före landstigningen i Normandie i Frankrike under andra världskriget krävde general Charles de Gaulle att de allierade skulle ge honom rätt att styra Frankrike efter befrielsen.

USA:s president Franklin D Roosevelt avskydde de Gaulle och hade ingen tanke på att gå med på kravet. Storbritanniens premiärminister Winston Churchill hyste viss beundran för de Gaulles grandiosa personlighet, men meddelade de Gaulle att måste han välja sida, skulle det alltid bli Roosevelts.

Churchills hållning var lätt att förstå, stora delar av Europa var ockuperat av Nazityskland, de fria franska styrkorna var närmast en symbolisk armé och Storbritannien var en av de allierades tre ledande makter.

Men under åren sedan dess har Storbritanniens envisa bevarande av landets ”speciella band” till USA varit ett dyrbart val.

Annons

Berusade av krigssegern avvisade Storbritannien under 1950-talet varje möjlighet att skapa europeiska institutioner. När premiärminister Harold Macmillan i början av 60-talet kom fram till att Storbritannien måste gå med i det europeiska ekonomiska samarbetet, EEC, satte sig de Gaulle på tvären. Han lade in sitt veto 1963 och igen 1967.

Annons

De Gaulle hade Churchills ord 1944 i gott minne och uppfattade Storbritannien som en trojansk häst för att föra in USA-dominans i Europa. I de Gaulles ögon var Frankrike den självklara ledarnationen. Resten av Europa hade fått mer än nog av tysk maktutövning, så de Gaulles hållning accepterades mer eller mindre utan invändningar.

Storbritannien anslöt sig till EEC 1973 men trots det höll samtliga brittiska premiärministrar, utom Edward Heath på 1970-talet, fast vid de alldeles unika (särskilt för britterna) ”speciella relationerna” till USA som huvudsakligen handlade om kärnvapenhemligheter, underrättelsetjänster och militärt samarbete. Storbritanniens förhoppning var att kunna bevara landets anseende som en betydelsefull global aktör, trots att dess imperium gått förlorat.

Nu har Storbritannien än en gång ställt sig på USA:s sida i en ny försvarspakt med Australien och mot Kina, som fått det charmlösa namnet Aukus. En gammal överenskommelse med Frankrike om att förse Australien med dieseldrivna u-båtar, bröts för ett avtal om brittisk-amerikanska atomdrivna u-båtar.

Annons

Frankrike är föga förvånande rasande; de tre Aukus-länderna gjorde sig inte ens besväret att förvarna om det som var på gång. Frankrike kallade genast hem sina ambassadörer i Canberra och Washington, men inte den i London för att demonstrera hur betydelselöst Storbritannien är.

Australien kan ha goda skäl att anse att amerikanska ubåtar är bättre i ett försvar riktat mot Kina. Det kan också vara vettigt av USA att stärka sina allianser i regionen, inte bara med Australien utan också med Japan och Kina. Vilka de brittiska intressena i regionen skulle vara, utom ego-boostande efter Brexit, är oklart. För Frankrike, som har 1,5 miljoner medborgare, 8 000 soldater och ö-territorier i Indiska oceanen och Stilla havs-regionen, står betydligt mer på spel.

Annons

Aukus är inte bara en fråga om ubåtsaffärer. USA:s president Joe Biden har beslutat sig för att konfrontera Kinas växande makt i Östasien med en uppvisning av militär styrka. Han har många gånger uttryckt en önskan om att allierade stater ska delta, men både japaner och européer oroar sig över störda handelsförbindelser med Kina och för att på sikt sugas in i ett krig.

Genom att köra över Frankrike medan Storbritannien stillatigande sett på har Biden vidgat en historisk klyfta mellan USA:s allierade i Europa och det kan te sig som att de Gaulles misstro mot ”anglosaxerna” var befogad.

Annons

Krigstidsnostalgi har stor betydelse för Storbritanniens förkärlek för de speciella relationerna. Och liksom premiärminister Tony Blair inför invasionen av Irak 2003, tror en del brittiska politiker att United Kingdom är det enda europeiska land som har betydande militära styrkor och politisk vilja att använda dem.

Premiärminister Boris Johnson tycks, liksom Blair, se sig själv som nutidens Churchill. Lyckligtvis (eller inte) är Storbritanniens militära styrka obetydlig i jämförelse med den Churchill förfogade över 1944. Nostalgin har också dragit in Storbritannien i flera idiotiska amerikanska krig som andra europeiska länder haft vett att undvika.

Frågan är om det, trots att inga brittiska intressen är hotade, är välbetänkt att riskera Kinas vrede genom att stödja Bidens vapenskrammel? Är alternativet att ligga lågt och låta allting ha sin gång bara feghet? Eller finns det andra möjligheter.

Annons

Rädslan att upprepa den brittiska premiärministern Neville Chamberlains missbedömning av Tyskland 1938 är en av anledningarna till att USA och Storbritannien har snärjt in sig i onödiga krig under årtiondena efter andra världskriget. Det är av samma skäl franska ledare har efterlyst mer omfattande ”strategisk autonomi” inom EU, en egen starkare militär styrka och mindre beroende av USA.

Annons

Men så länge EU saknar en gemensam utrikespolitik och tillräcklig militär makt, så förblir EU:s prat om strategisk självständighet just bara prat.

Full samverkan med Storbritannien och ett mycket mer omfattande militärt engagemang från Tysklands sida skulle ha kunnat ge Europa en chans till självständighet. Men kombinationen av Tysklands historia och Storbritanniens fixering vid USA står i vägen.

Översättning: Karen Söderberg

Project Syndicate

SKRIBENTEN

Ian Buruma, författare vars senaste bok heter The Churchill Complex: The Curse of Being Special, From Winston and FDR to Trump and Brexit.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy