Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Lars Vilks 1946–2021

Här är mitt liv – när Lars Vilks öppnade sitt fotoalbum

Höganäspåg, Nimis-konstnär, destruktiv fotbollsback. Året innan rondellhunden gjorde honom till ett globalt fenomen öppnade Lars Vilks sitt fotoalbum och berättade sitt livs historia för Peter Fällmar Andersson.

Tidigt verk av Lars Vilks: ”Golfbanditen”. Foto: Privat.

Annons

|| Den här artikeln publicerades ursprungligen 2006.

Det var en vintereftermiddag i Lars Vilks hus i Nyhamnsläge 2006. Det slitna och älskade eternithus han skulle komma att bli tvingad att flytta ifrån. ”Mitt fotoalbum” var vinjetten i tidningens söndagsdel och Lars Vilks tog sig denna dag allt tid i världen för att berätta sitt liv i bilder.

Från en bebis i päls till ett schacksnille, från jobbet på Höganäsbolaget till golfbanditen, från konstprofessorn till vigselförättaren.

Det här var Lars Vilks liv fram tills allt förändrades.

Foto: Privat

Annons

Baby i päls

"Grubblande i filosofisk högborg" har jag skrivit i albumet. Jag kan inte vara mer än ett år, bilden är tagen i Tore Nilssons fotostudio i Höganäs. Jag har inga egna minnen förrän jag är 6 år. När jag var så här liten...ja, man har sagt mig att min envishet var tydlig redan här.”

Annons

Foto: Privat

Med mamma på Ryds marknad

”Min mamma, Stina Inga-Britt, och jag på Ryds marknad. Min pappa, Eino, jobbade på Höganäsbolaget och reste mycket. I Stockholm träffade han en ny kvinna. Han flyttade dit när jag var ett år, jag såg honom aldrig. Det var ingen lycklig skilsmässa, det var det inte på den tiden. Första gången jag träffade pappa var jag 16 år, jag åkte upp till honom i Stockholm.”

Foto: Privat

Telefonposören

”Jag ska snart börja på realskolan. Min morbror Nore har arrangerat mig. Han hade köpt en fin kamera och gjorde varje foto till ett vetenskapligt experiment. Det kunde ta timmar att arrangera fotolamporna. Morbror blev något av en fadersfigur för mig.”

Foto: Privat

Schacksnillet

”I fåtölj — 1959, jag är 14 år. Det här är schackspelstiden. Jag spelade i Höganäs schackklubb. Det var bara gubbar och jag — det lilla underbarnet. Jag var påstridig och gav mig aldrig. Men jag var också isolerad. Jag fick idén om att jag skulle bli den bildade unge mannen. Skaffade en lista över världslitteraturen och började tugga mig igenom den. Efter schackperioden började jag löpträna. Jag var Höganäs första joggare! Jag var ute sex på morronen. Folk som var på väg till jobbet på Höganäsbolaget betraktade mig som en total galning.”

Annons

Annons

Foto: Privat

Kontoristen

”Höganäsbolaget — Jag är 19 och jobbar på Höganäsbolaget. När visslan löd gick hela Höganäs till fabriken. Först var jag på kontoret. Sedan blev jag naturvetenskapligt anfäktad och hamnade på labbet. Jag värmde keramiska preparat, mätte och ritade kurvor.”

Foto: Privat

På hjul, 1966-67

”Samtidigt som jag jobbade heltid läst jag upp gymnasiet på Hermods. Här är jag på väg till Hermods i Malmö. Nu hade jag författaridéer. Min roman hette ”Michelangelo och hans dimensioner”. Något slags kaotiskt självporträtt.”

Foto: Privat

Skägget

”Jag är omkring 25 och har fått ett tidsenligt skägg. Men jag missade alla studentuppror. Samtidigt som jag läste i Lund undervisade jag i svenska och engelska. Till råga på allt blev jag konstnär, 1969 började jag måla. Den första tidningsrubriken löd ”Okänt målarsnille i Höganäs debuterar på Balderupexpo”. Jag flyttade till Balderups herrgård och gifte mig snart med Boel. Hon var också målare. Det var inte så romantisk, mer för att vi skulle måla ihop. Det tog slut snabbt. Vi bodde ihop till 1972. Jag bodde kvar till 1997 när jag flyttade till huset i Nyhamnsläge.”

Annons

Foto: Privat

Annons

Fotbollsspelaren

”Lerbergets IF — Lerbergets herrlag på 70-talet, jag är längst upp till vänster. Jag började spela fotboll sent, det var ett roligare sätt att motionera. Jag är en destruktiv back i första hand. Vi är fortfarande ett gäng som spelar några gånger om året på Nyhamnsläges IP.”

Foto: Privat

Vilksbilen, 1976-78

”Nu börjar den galne Vilks träda fram. Vi var en grupp på Balderup som påverkade varandra. Min målade bil blev antagen till Skånes Konstförenings höstsalong och jag fick ett oväntat genombrott. 1977 lämnade jag in mig själv till vårsalongen på Vikingsberg. Jag blev refuserad. Det gäller att bryta barriären — och fortsätta. Bromsar du efter ett tag så görs du till åtlöje, men fortsätter du med galenskaperna så dyker det upp de som håller med dig efterhand. Man behöver sätta fart på konservatismen.”

Foto: Privat

Höganäsaren

”Höganäs kommun — Jag utropade hela Höganäs till ett konstverk. Annonsen löd ”Konstnär Lars Vilks ställer ut sitt konstverk 'Höganäs kommun' — öppet dagligen 00-24”. Här har jag signerat Håkull.”

Foto: Privat

Annons

Banditen

”Mitt verk 'Golfbanditen' gick ut på att jag en sommardag 1976 gick och spelade golf i svart mask, lösnäsa och sombrero. I albumet där jag samlade Konstverk nr 640 skrev jag: 'En kompakt armé av golfande damer får honom slutligen bort från banan. Mölle Golfklubb är skakad. Någon sade: 'Efter det här kan golfsporten aldrig bli densamma'". Det fanns inget tecken i min ungdom att det skulle gå så dåligt som det gick. Jag var artig och korrekt, inte alls busig. Vad som hände återstår att förklara.”

Annons

Foto: Privat

Drivvedssnickaren

”Exakt när började jag på Nimis? Det hade varit fördelaktigt att ha en bra historia så klart. Nånting om jag gått länge i ett kompakt mörker, men att jag plötsligt fick se ljuset, kanske? Men den bistra sanningen är ju att Nimis var ett av många projekt. Jag försökte hitta något exceptionellt och det visade sig att Nimis inte var någon dum idé. Som konstnär gör man något som fäster — sedan får man kämpa resten av livet med att konkurrera ut sig själv.”

Foto: Privat

Konstläraren

”Jag var lärare i konst på TBV och ABF. På 80-talet började vi med resor för konstföreningarna. Paris, Venedig, London, Berlin — jag fick resa och så kunde jag bygga upp mina konsthistoriska kunskaper. Det var mycket trevliga människor i gängen. Bilden är från Berlin, jag har fått en rosa fluga av resenärerna. De tyckte jag skulle ha en sån.”

Annons

Foto: Privat

Doktorn

”Jag fick min doktorsexamen 1987 i Lund. Det här är en radiointervju efter disputationen. Jag visste att doktorstiteln var avgörande för min trovärdighet. Mitt rykte var rätt betänkligt, de tyckte jag var en mindre vetande avart som knappt kunde stava mitt namn och var psykiskt labil. 1989 träffade jag min flickvän. Hon gick på en av mina konstkurser. Vi är särbor, just nu jobbar hon utomlands. Vi träffas på somrarna och de stora helgerna. Vi pratar någon gång varje dag, vi har ett sånt där billighets-telefonabonnemang.”

Annons

Foto: Privat

Professorn

”Jag bygger en skulptur i Ätran 1997. Det blev ett väldigt liv om den. Jag har aldrig jobbat heltid, men från 1988 till 2003 hade jag professortjänster på deltid i Oslo, Bergen och Stockholm. Jag fortsätter att göra gästföreläsningar, men har två stipendier från konstnärsnämnden, 100 000 skattefritt om året. Har du det som bas klarar du dig. Jag har en massa föredrag. Är det management-gäng blir det rundliga belopp, är det lokala bibliotek blir det mindre.”

Bröllop i Ladonien, Stefan Sandström och Kerstin Ståhlberg.

Bild: Anette Rantala

Vigselförrättaren

”Vigsel i Ladonien — Vigselförrättare Vilks i Ladonien. Det är 1999 och Stefan Sandström och Kerstin Ståhlberg gifter sig. Bruden hade möda att ta sig ner till platsen och en av de gamla gästerna med dåligt hjärta hade en läkare som följde med. Hur jag själv har haft det med kärleken? Jag har haft framgång. Jag kan inte klaga.”

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy