Det verkar finnas en tyst överenskommelse inom den progressiva musiken. Man måste ge publiken huvudbry, annars får man inte vara med i gänget. En trio som Four Stroke Baron behöver knappt spela en ton för att frågorna ska hopa sig: Varför ser samtliga verk – fyra album och en ep – ut att vara släppta av fem olika band? Hur seriösa är titlar som ”Rolling gloom 1999” och ”Prostitute part II: Pretty woman (makes money)”? Hur kom en discodansare i ett parkeringshus – videon till singeln ”Friday knight” – in i bilden?