Porslinshundar och vit marmor. Vodka i bräddfulla dricksglas, pennkjolar, stilettklackar och ond bråd död. När regissören och koreografen Örjan Andersson gör sin version av klassiska relationsdramat ”Antigone” tillsammans med dramaturgen Magnus Lindman och scenografen Chrisander Brun går associationerna snarare till amerikansk såpa än antikt drama.